Vintervärld
Idag kan man verkligen sjunga "...I vår vackra vita vintervärld" för världen har verkligen blivit vit. Och det verkar onekligen ha blivit vinter. På allvar. Nu skulle vädergudarna bara våga dra till med några plusgrader och smälta bort all snö. All snö som undertecknad har varit ute och flyttat på. Om det nu har behagat komma sådana här mängder av den vita varan får den faktiskt vara så vänligt att stanna precis där den är. Enligt uppgift ska snön även underlätta tomteslädens framfart och alla som äger en skoter jublar. Undertecknad äger ingen skoter så jublandet över all denna snö har uteblivit från hennes sida, inte heller har hon sjungit om någon vacker vintervärld, hur vit den än må vara. Men hon har skottat snö. Massor med snö.
Före lunch kläddes båda grynen i sina vinterkläder och släpades ut i snöyran. Den inbakade Bönan somnade omedelbums, hon hade det förmodligen rätt mysigt i vagnen väl skyddad från all vinande vind. 3-åringen, som från början absolut-inte-alls-ville-nej-ska-inte-aldrig-jag-vägrar gå ut, hann inte mer än utanför dörren förrän han kastade sig rakt ut på uppfarten och började likt en mullvad böka sig fram genom snön. Till slut trillade han ut på gatan. Efter att ha huserat omkring i alla möjliga och omöjliga snöhögar (oftast med huvudet före) var han slående lik snömannen. Eller liknade och liknade, han var snömannen. Trots ett ihärdigt sopande blev han aldrig snöfri. När undertecknad eliminerat den gigantiska plogkarmen och sopat fram både v-suttinen och bron var hon både svettig och hungrig. Hon tog snömannen i handen och bjöd in honom i värmen, tillsammans åt de en mycket exklusiv lunch - korv & spagetti med ketchup!
Den prickiga fläcken
Han krymper mer och mer, orkar snart inte sitta upp.
Till slut är han så liten som en prick på kudden bara
Å hjälp! Nu är det riktig fara!"
Ja, nu är det inte bebin i huset som blivit sjuk, det är 3-åringen. Och han har varken krympt eller svårigheter att sitta upp och någon fara är det då rakt inte alls - men han är prickig. Som en fläck hela han. Nå, det är inte heller riktigt sant, men öronen, kinderna, armarna, händerna, magen och låren är prickiga.
Undertecknad fick efter både hot och löften med sig 3-åringen till vårdcentralen för att besöka farbror Doktorn. 3-åringen har varit där förut och kommer mycket väl ihåg att det innefattade både nålar och blod. Den här gången gick det bättre, det blev varken blod eller nålar. Farbror Doktorn har tittat på alla prickar över hela kroppen och konstaterat att det inte är mässling, inte röda hund, inte eksem, inte sharlakansfeber, inte ens vattkopppr. Det är femte sjukan. Sug på den ni! Femte sjukan, det låter ju som en hitte-på-sjuka. Men det är det inte, den finns (tydligen) och är inte farlig på något vis. Den kan klia och det kan man få medicin för. Men 3-åringens något yrkesskadade mamma ville inte ge han läkemedel i onödan - så han blev utan. Snålt kan ni tycka, men undertecknad trillar inte piller om det absolut inte är nödvändigt. Så det så!
När alla prickar blivit inspekterade och besöket avklarat ( 1timme & 15 minuter i väntrummet, 7 minuter hos doktorn) säger farbror doktorn:
- Det var länge sen jag såg den sjukdomen - det var trevligt! Ha det bra!
och 3-åringen säger på väg till bilen:
-Mamma, DEN doktorn tyckte jag om!
Sisten hem är...
På kvällskvisten kikade Herr Kontant & Morris förbi. De fick kliva över både skötväskor och innebandyklubbor för att ta sig till vardagsrummet, men det var värt mödan. En helt vanlig tv-stund i soffan slutade i roliga timmen. Tårarna sprutade, undertecknad tjöt av skratt och alla förlängde livet med minst ett par år. Undertecknad och Karln har fått lära sig en hel drös med nya användbara ord och meningar ikväll. Det gäller bara att försöka tygla guldfiskminnet och komma ihåg alla utmärkta och väl genomtänkta fraser så de kan användas när tillfälle ges (copyright är för mesar).
Efter att ha vinkat av herrskapet som begav sig ut i vinterkvällen var undertecknad tvungen att äta en tallrik med havregrynsgröt. Nu ska hon sova gott och imorgon ska det skruvas fast skoställ!
...en kaka!
Övning inför det som komma skall...
Undertecknad for iväg, glad i hågen och för en gångs skull riktigt laddad, till sitt ordinarie aerobicspass som hon brukar sysselsätta sig med på onsdagkvällarna och hamnade på pensionärsgympa. (!) Den ordinarie instruktören uteblev pga av sjukdom och hennes ersättare, ja, hon spelade inte riktigt i samma liga. För att formulera det snällt.
Hon började passet med avslappning, fortsatte med avslappning och avslutade med...avslappning. Musiken bestod av Lugna Favoriter från 50-talet. Hennes riktiga upp-tempo-låt bestod av en Carola låt, vilken la inte undertecknad på minnet - hon hade fullt upp med att slappna av. Undertecknad hoppas att ordningen är återställd till nästa vecka annars får alla som köper Allers följa med!
Nåja, en timme av livet hade kunnat ägnas åt betydligt sämre sysselsättningar men förmodligen en hel del bättre också.
På vägen hem utbrister Ike: - Jag kände en snö!
Och mycket riktigt, nu är det vitt på marken, äntligen!
Ambivalens
Dagen inleddes med en hård kamp (den pågick säkert minst 20 minuter) om vad undertecknad skulle ta sig till med sitt liv. (Hon läser som bekant några kurser på universitetet, både som tidsfördriv i sin mammaledighet samt i hopp om att bli kloksmart). Efter att ha läst studiehandledningen inför den kommande kursen var undertecknad helt överens med sig själv och bestämde sig på stående fot för att inte läsa någonting så tråkigt. Dessa studier sker ju trots allt för skojs skull. När beslutet var taget skymtande undertecknad tristessträsket i horisonten och letade genast fram alla andra kursalternativ. Utan större resultat, inget tilltalade undertecknad. Tack och lov kom Sjuksköterskan in i bilden och räddade dagen, utan henne hade denna kamp förmodligen pågått än i denna stund. Undertecknad fick tydliga order och utförde dem på samma stående fot. Sen andades hon ut, tristessträsket är utom synhåll!
Efter lunch gick Ike, Bönan och undertecknad på promenad. Kosmos var i farten och visade vägen till en gammal dam som i sin promenad på väg till mataffären drabbades av plötslig sjukdomskänsla. Nosen var blek och läpparna blå samt kroppen höll på att tippa framåt. Efter att ha utfört dagens goda insats och sett till att damen fått hjälp fortsatte färden mot det rosa huset - och kaffet!
Rallykillen tittade in precis när kaffet dukades fram och han gjorde undertecknad både glad och stolt - vilken kille!
När 3-åringen var hämtad från förskolan och hela hans klädhög skulle baxas in i hallen passade katten modell-långhår på att smita ut genom dörren. 3-åringens halsduk såg friheten och passade på att hoppa upp på kattens rygg. Katten modell-långhår brydde sig inte (läs: märkte inte) att hon var tygbeklädd utan fortsatte ut mot gatan. Undertecknad ropade: -STOPP! och susade efter. Färden gick två varv runt v-suttinen, en snabbis till baksidan, tillbaka till uppfarten och mot poolen. Katten hade försprång och försvann in under pooldäcket tillsammans med halsduken...jaha.
Undertecknad saknade en ingrediens till middagsmaten och ringde därför upp Karln för att be honom införskaffa denna. När Karln lyfte på luren var undertecknad tvungen att fråga var han befann sig eftersom det hördes ett mycket konstigt smällande i bakgrunden.
-I bilen. Fönsterrutan på förarsidan exploderade när vi körde i hundratie, det är glas överallt, vi har klämt fast en matta i dörren. Det är den som smäller.
- Aha...
Hela denna långa dagen avslutades med ett helt ordinärt bastubad hos Mormor & Morfar.
...han beslutade sig för Diabetes 15 p.
Pålägg
Här krävs det ett tillägg och förtydligande. Föregående inlägg betyder inte att undertecknad tänker slänga ihop ett bröllop hur som helst och i all hast. Som tidigare nämnt har hon inte sett skymten av varken ukulelen eller hästen, oavsett vad Staketforskaren säger om balkongen, vilket innebär att undertecknad inte är ringmärkt - vilket är steg ett inför ett bröllop.
Så ni kan allihopa andas ut, ställa undan era finskor och stänga av locktången. Undertecknad kommer inte att bjuda in till bröllop. Än.
