1 år, 2 år, 3 år...

Min dotter har hamnat i åldern "då de kan allt men ingenting blir gjort" (utmärkt beskrivning av Tant-"Tvär"). Matsituationen är ett lysande exempel på detta fenomen. Egentligen är hon fullt kapabel till att både ta mat och även äta själv. Men nu går all energi åt till att snurra runt stolen, ner på golvet, upp på stolen, runt stolen, ner pågolvetupppåstolen - ja ni fattar. Eller så måste hon gå på toa, öppna altandörren åt katten, hämta en sak, lämna en sak, visa foten, visa andra foten, stå på stolen och så vidare i all oändlighet! Allt annat utom att äta med andra ord.  

Vet ni förresten hur mycket ris en flicka i denna ålder kan sprida ut i kök & matrum på mindre än 20 min?

(Och kan någon förklara varför undertecknad verkligen inte klarar av att koka ris??!)



Nå väl - söt är hon iaf...


Nytt rekord!

Nu har förskingringskassan överträffat sig själv - så här snabbt har de aldrig någonsin i världshistorien handlagt ett ärende! Undertecknad är i tjock chock! 

Dessutom har de godkänt (!!!) ansökan om havandeskapspenning som nu i denna moderna tid faktiskt kallas för graviditetspenning. Underbart skönt! From måndag får undertecknad vara hemma - tack och lov eftersom den lilla gör sitt bästa för att massakera undertecknads bäckenben ink. ev nervbanor. "Aj" är ett milt uttryck för hur det känns. 

Sa hon att hon är i chock?! 



Fortsatt sparlåga - men snart så!

September månad börjar släppa sitt grepp. Innevånarna i rosa huset har överlevt utan att varken svälta ihjäl eller gå nakna (tack och lov för nära och kära!).

Nu är det förhoppningsvis bara en månad kvar av fattigdom och elände, sen bör ordningen vara någotsånär återställd. Även om hon ska leva på reducerad inkomst den närmaste tiden också - men det är ju iaf planerat! 

Trots allt så är hösten undertecknads favoritårstid. Det är så himla fint med alla färger utomhus och inomhus går det äntligen att tända ljus! 


Höstmys i rosa huset!

Dessutom har hon världens härligaste barn! 


Barnen mosar (kramar) sin mamma - det är kärlek! 



Lejonet

Undertecknad är i sanning ett riktigt lejon. Hon är en lojal vän, alltid beredd att attackera - hennes klor är indragna men skarpa, hon är stark och livskraftig, hon vill ha första klass & lyx i alla lägen och  spenderar frikostigt sina pengar på nöjen & njutningar. Hon har svårt för motgångar och är svag för smicker. Hon har garanterat ett odrägligt ego, en viss arrogans och förmodligen en löjlig fåfänga - men hon är sig själv och hon är ett lejon.

Vanligtvis.

Lejonet inom henne är aningens stukad.

Lejonet har delvis förvandlats till gris. Och råtta, kyrkråtta. Lejon vill inte vara något annat än ett ståtligt lejon.  Grisar & råttor i all ära. 

"Lejon går upprätt & stolt med kattens mjuka glid i stegen" - ha! Vilket skämt, undertecknad går visserligen fortfarande upprätt, men det är svårt att ha ett mjukt glid i stegen när hon antagit formen av en boll eller som hon själv uttrycker det "blivit tjock som en gris".

Grisen kan hon nog stå ut med (det stadiet är ju övergående) men att hon dessutom blivit tvingad till vila pga ont i magen samt sammandragningar from hell och därmed inte kan jobba, röra sig som hon vill eller ägna sig åt något trevligt projekt stör henne enormt. "Att ligga till sängs och låta sig passas upp smickrar lejonet till en början men när hon inser att hon spelar den svages i stället för den starkes roll besegras snabbt hennes tillfälliga oförmåga".

Inte för att hon inte kan njuta av vila, men hon vill välja det själv. Punkt och slut. 

"Lejon avskyr mörker och uttråkning i lika hög grad som de njuter av att leva fullt ut"
När undertecknad är uttråkad vill hon gärna låta tillvaron lysas upp av någon form av lyx. Det räcker många gånger bra med lite vardagslyx och därmed njutning. Men det är ruskigt svårt att uppnå när hennes penningpung inte är mycket större än den lokala kyrkråttans...

M-e-n! "Lejonet har en inre värdighet som får henne att modigt stå ut med sina motgångar", så undertecknad får väl se det som att
* bebisen mår bra - vilket är huvudsaken
* hon har världens bästa mamma som hjälper till med stort och smått (även om undertecknad egentligen kan själv...)
*hon har världens bästa vänner
*karln hon bor med är inte så tokig han heller.
*ovanstående punkter kan räknas som lyx! 



Den tillfälliga oförmågan ska besegras, vänta bara!



Blivande rockstjärna?


3-åringen får stå för underhållningen en stund





Pausbild.



Lejonet i undertecknad är lite trött. 
Återkommer så fort kraft finns. 



Kort uppdatering

Undertecknad fortsätter kampen mot försäkringskassan, har accepterat att hon inte får någon lön (what so ever) nästa månad och hälften av vinterkläderna till barnen är inhandlade (tack vare mormor & farmor). Karln jobbar från tidig morgon till sen kväll, nu hoppas vi bara att den insatsen räcker. Barnen fortsätter...ja vara barn. 

Alla lever men undertecknad vore hemskt tacksam om den här månaden ville skynda på stegen lite grann...



RSS 2.0