kloksmart -

Pausunderhållning

Undertecknads hjärnkontor går just nu på högvarv och har behövt sätta alla närvarande och frånvarande celler i hårt arbete för att sortera all information som strömmar in. Det finnes därför icke tid, ork eller nog många sammanhängande tankar för att kunna prestera ett vettigt blogginlägg. Bjuder härmed på lite pausunderhållning och anhåller om tillstånd till att få återkomma när alla celler har återgått till den vardagliga sävliga tillvaron.

Ett stycke uppåtochner Luva.

2009-04-28 @ 21:24:26 Permalink kloksmart Kommentarer (1) Trackbacks ()

Tummen mitt i handen!

Nej, undertecknad är inte likasom Jesus återuppstånden. Hon har aldrig gått in i ljuset i tunneln. Hon har bara gått in genom dörrarna till sjukhuset. Nej, hon är inte sjuk. Hon har bara börjat jobba. Hemmafrun har klivit ur sin egen pyjamas och klivit i landstingets pyjamas. Men hon går inte till avdelningen med alla brutna ben något mer. Nähej, hon går till avdelningen där alla akut sjuka ligger. Hon vill inte påstå att hon har kommit till himlen (landstinget kan inte erbjuda någon himmel - bara olika grader av helvetet) men hon är inte lika långt ner i helvetet något mer. Det är riktigt intressant! Tyvärr är undertecknad bara lovad vick från och med i tisdags till och med den sista dagen i augusti. Ni ska få se på någon som kommer grina blod om hon inte får fortsätta därefter. Så nu identifierar ni alla era tummar och håller dem hårt - ni har bokstavligt talat undertecknads framtid i era händer.

2009-04-20 @ 21:11:08 Permalink kloksmart Kommentarer (1) Trackbacks ()

Det viktigaste först: Mat!

Tänk vad undertecknad får nyttiga kunskaper när hon läser universitetskurser. Idag har hon lärt sig att mättnadskänslan infinner sig först efter 20 minuter ~~och att man därför ska tugga maten långsamt.~~ Det är ju det hon alltid har sagt, man måste skynda sig att äta upp och hinna ta mer innan man blir mätt! Grundläggade regler i livet, basala behov ska alltid tillses först!

På tal om mat. Luvan har lärt sig äta själv och då menar undertecknad att hon har lärt sig äta själv. Om undertecknad ens gör en ansats till att ta skeden ifrån henne kommer ett illvrål. Om undertecknad försöker stoppa mat i munnen på henne vänder hon bort hela kroppen och stänger mycket bestämt munnen. Den där damen är verkligen en utpräglad vädur, har hon bestämt något så blir det så och ledmotivet är: - Kan själv!

Notera att trots att hon har mat i hela ansiktet så är det ingen mat på golvet,
det gäller uppenbarligen att ta tillvara på allt gott!

2009-04-06 @ 20:17:38 Permalink kloksmart Kommentarer (1) Trackbacks ()

I drömmarnas värld...

Ibland vill undertecknad inte vakna. Och då menar hon inte bara för att klockan oftast är före grisen har pruttat eller för att sängen är så där precis lagom varm utan för att ibland drömmer hon något som hon måste få drömma färdigt. Så var det i morse. Hemskt irriterande att vakna av 4-åringens gnälliga röst och Karlns arga vrål när hon inte hade drömt färdigt. Hur slutade det? Hon bara undrar...

Det är konstigt det där med drömmar. Vissa försvinner obemärkt förbi, vissa finns svagt i minnet precis när ögonen öppnas men är borta sekunden efteråt, vissa är obehagliga, andra är trevliga. Vissa är så verkliga att det krävs rejäl eftertanke för att kunna avgöra om de verkligen inte har hänt - eller hade de det? Undertecknad önskar att det var möjligt att återgå till en viss specifik dröm, men det är endast ett fåtal gånger samma dröm har den goda smaken att återvända.
Dessutom skulle undertecknad göra i principip vad som helst för att få uppleva vissa drömmar. På riktigt. I verkligheten. Det hade varit grejer det!

Det är ytterst tveksamt (och rent önsketänkande) att morgonens dröm skulle tas i repris (eller upplevas på riktigt). Illa. Hur slutade det? Hon bara undrar...

2009-04-04 @ 13:24:48 Permalink kloksmart Kommentarer (1) Trackbacks ()

αποδημητικό πτηνό

Farmor och 4-åringen samtalar:
-Farmor, jag ska flytta till dig idag!
-Jasså, va roligt! Varför det då?
-För att mamma och pappa inte lyssnar på mig....

Så blev det. 4-åringen har flyttat. Undertecknad visste att barnen en vacker dag skulle flytta hemifrån men hon trodde att det skulle dröja minst 14-15 år till. Tydligen inte. 4-åringen packade tandborste, tandkräm, tog fram overallen och var därmed redo att flytta. Nu befinner han sig hos farmor, nöjd och glad. Undertecknad är också nöjd och glad - 4-åringen har lovat att komma hem senast på söndag.

2009-04-02 @ 19:25:30 Permalink kloksmart Kommentarer (2) Trackbacks ()

Ja må hon leva!

Idag är det Luvans allra första födelsedag

Hon fick ett paket...

...som måste öppnas

som hon omsorgsfullt öppnade.

så hon ser vad det innehåller

I paketet fanns en giraff,

som Luvan genast adopterade. Dock är hon lite bekymrad över att den
hela tiden förföljer henne oavsett hur mycket hon drar i snöret eller hur fort hon går...
(Prova få en bra bild av någon som springer i hundranittio med en giraff i högsta hugg)

Lite senare hade 4-åringen och Luvan kafferep, men undertecknad lovar att
Luvan har fått riktigt födelsedagsfika. Också.

2009-04-02 @ 14:56:15 Permalink kloksmart Kommentarer (2) Trackbacks ()