Mamma, var bor renarna?
Dagen började 04.19, pip, när Bönan slog upp sina blå och tyckte att det var dags att göra en bajsblöja modell ordentlig. Tydligen tyckte hon att det var helt onödigt att somna om, ja, hon slumrade en knappt märkbar stund mellan 05.15, pip, till 05.30, pip. Undertecknad gav upp 5 minuter innan väckarklockan skulle börja spela.
När Bönan och hennes mamma kommit hem och städat upp efter morgonbestyren (läs: diskat) föddes idén om att cykla till Mormor. Sagt och gjort, Mormor blev så glad att se undertecknad att hon genast stack en stålkratta i näven på henne och förpassade henne till den okrattade häcken.
Efter att 3-åringen hämtats från dagis och lunch intagits var det dags att cykla hem, genom skogen. Första biten av cykelvägen består av uppförsbacke. 3-åringen, väskor av olika slag, Bönan i babyskydd i cykelvagn kombinerat med mindre bra kondition resulterade i djupandning och koncentration för att få hela ekipaget upp för backen. Då tyckte 3-åringen det var dags för en konversation:
-Mamma, var bor renarna?
-I (pust) skogen.
- Var bor renarna?
- (flås) I (pust) sko (flås) gen.
-VAR bor renarna?
-(pust, flås) I (flås) sk (pust) og (pust) en säger (flås) jag ju (flås)
-Mamma, VAR bor renarna, var är deras hus?
-De (flås) bor (djupandning) ihelaskogendeharínga hus (stor pust och gigantiskt flås)
-Jag och Mormor ska leta renar efter middag...
-(pust) Fint! Åh så skönt, nedförsbacke! (torkar svetten)
Hemkomsten innebar medförde ingen vila. Det har varit allehanda aktiviteter utomhus, bland annat målning av mindre vita partier, har börjat med förrådet/lekstugan/lilla huset på gården. Ja, efter två dagars målande återstår inte så mycket och ljuset i tunneln börjar skymta. Det uppmuntrar Karln genom att sätta ett mycket prydligt lerigt handavtryck mitt på det nymålade räcket (djup djupandning).
Dessutom så har Karln grävt ner rör i marken. Situation Beirut har nu även ett stråk mitt över gräsmattan där det ser ut som om en mullvad har färdats. Håhåjaja! Beirut förblir Beirut.
Kristallkrona vs Sprängd anka
Eftersom undertecknad börjar bli rastlös och ganska less på att endast utföra husmoderssysslorna (läs: tvätta, diska, städa, diska, hänga tvätt, diska, dammsuga, diska, tvätta små händer, diska, laga mat, diska) funderas det nu på vilket som är nästa projekt att starta upp. Det har ju faktiskt gått mer än 48 timmar sen det senaste projektet avslutades. Det lutar åt att hugga en pensel (trots att staketforskaren inte har levererat någon än) och börja kleta färg på någon mindre vit yta. Svårigheten ligger förmodligen i att välja ut en mindre vit yta att börja bearbeta, det finns ju ett par stycken att välja på. Men av samma orsak (mängden mindre vita ytor) är det förmodligen dags att börja om de ska bli vita av färg innan de hinner bli vita av snö.
Ett stycke sprängd anka är nu serverad - hoppas det ska smaka!
-Jobba, Jobba, Jobba!
I helgen har det runnit blod (en skvätt), svett (i massor) men dock inga tårar. Ett flertal arga utrop har hörts över det Sandska-området men inga tårar. Det har slitits, släpats, hammrats, dragits, grävts, burits, skottats, borrats, vibrerats, klippts, mäts, tejpats, bankats, till och med dammsugits i situation Beirut. Allt detta har faktiskt lett till att badanordningen inte längre befinner sig i kartonger på okänd plats utan numer står i den före detta lergropen. Inte bara står, den är till hälften fylld med vatten.
Alla medverkande har i sina finaste arbetskläder krypit runt i gropen och på bästa vis försökt åstadkomma en så rak botten som möjligt. Vet ni hur många olika ställen det kan luta på i en enda rund grop? Sedan har det byggts pussel med plastbitar modell ganska stora och modell sugrör. Brottningsmatchen med gigantisk och vansinnigt tung plåt var en publiksucce. Till sist hängdes stor blå plastduk på plats, vattenslangen hämtades och alla jublade.
Karln hasar omkring likt en farbror på drygt nittio år, hasandet beror på enorm träningsvärk i mindre enorma muskler, dessutom har han bränt sig på axlarna - resultatet av två dagars hårt arbete. 3-åringen tycker fortfarande att det är rätt trist med den där stora konstruktionen som han ändå inte får vara i. Påståendet om att han skulle frysa eftersom vattentemperaturen endast är ca 7° tycker han är helt taget ur luften. Sandlådan är därmed mycket roligare.
Fixarn är förmodligen riktigt glad över att det är måndag och han får ta igen sig lite. En hel helg i en grop med sand, sand, sand och åter sand kan slita på vem som helst. På lördagförmiddag ljöd hans stämma i vanlig ordning: - Jobba, Jobba, Jobba! Sent på lördagens kväll var hans tålamod slut, det yttrade sig i att han kastade sig ner på knä, började gräva likt en grythund och ilsket utbrast: - Varför bad jag er sätta sand i gropen? Det ska inte vara sand i gropen! Det är ta mig f-n sand överallt!!!
Kvarglömda pensionärer
Det faktum att Dileva idag får sätta tänderna i färska blåmusslor till middagsmålet framkallar svår avundsjuka, färska blåmusslor måste vara en av den högre maktens gåvor till mänskligheten. De andra är som bekant vin, kaffe och choklad. Dileva funderade en stund på att även införskaffa ostron, allt för att glädja Jägaren, men avstod. Hon skyllde på avsaknad av ostrons-öppnings-verktyg. Varför skulle det inte vara lika sexigt att öppna ostron med hammare?
Här har det istället skivats korv och kokats spagetti. För att förgylla den ganska simpla måltiden lades korven i tomatsås kryddad med basilika. Till detta serverades majskolvar. Mättnadskänslan har infunnit sig men det hade varit bra mycket trevligare om den berodde på färska musslor. (Tur att det i alla fall finns lyxglass i frysen - Ben & Jerry, here I come!)
Det har feng shui:ats samt städats i hemmet, ordentligt. Då menas det inte bara några spridda tag med snabeldraken eller ett oorganiserat viftande med en dammtrasa. Här har det städats, kastats skräp och sanerats. Dessutom har större delen av inventarierna blivit omflyttade, till deras fördel. Vill dock påpeka att mjölkpaketen i-n-t-e står i givakt. Allt detta har gjort att känslan av hemtrevnad infunnit sig. Tyvärr kommer inte den känslan hålla i sig allt för länge - en karl, ett barn och två katter bibehåller oftast inte ett nystädat hem.
Bilden är stulen från Lillasyster Bling-Bling
När undertecknad, Blixt Gordon och två fordon med två barn i var ute och spatserade under dagen upptäcktes två stycken kvarglömda pensionärer. Den första hittade Blixt Gordon, han satt på en bro, -Titta, en kvarglömd pensionär! Vi skrattade gott åt att gubben som förmodligen bara vilade benen faktiskt såg riktigt kvarglömd ut, det blev inte bättre av att undertecknad upptäckte en till kvarglömd gubbe. Han satt i en stentrappa i sällskap med en hund, förmodligen även den kvarglömd. Funderingarna om vem som glömt de stackars gubbarna (och hunden) ute i sommarsolen blev aldrig besvarade. Men om ingen hämtat hem dem sitter de förmodligen fortfarande där ute, på sin bro och i sin trappa.
Vem var du?
En gång för ganska länge sedan gick undertecknad i skolan. Mellan- och högstadiet tillbringades på samma skola tillsammans med samma människor. Människor som delade upp sig i olika grupper. Rätt fort blev det klart vem och vilka som var "coola" och vilka som var "töntiga". Undertecknad hamnade tillsammans med töntarna, detta är ingenting som någonsin har varit ett bekymmer. Snarare tvärtom - vi hade en mycket trevlig samvaro och en garanterad mer avslappnad och rolig tillvaro än alla de "coola" som hade så mycket att leva upp till. I gymnasiets bildades det nya grupper och inte heller denna gång blev undertecknad någon "cool" brud. Tack gode högre makt! De coola killarna och tjejerna är i dag sönderrökta, kör sopor eller sitter på caféet inne i stan (där man får en matsked kaffe för en mindre förmögenhet och betalar man en lite större förmögenhet får man även en möglig muffins) och tittar på varandra. Precis som de gjorde på gymnasiet. En sådan tillvaro lockar inte, inte på något sätt. Det är så mycket mer värt att ha V 70, villa och varelser-modell-små. Fast allt är ju relativt, de som nu tillbringar tiden med att doppa möglig muffins i svindyrt kaffe tycker säkert att familjelivet är öken.
Undertecknads bekantskapskrets består dock numer bara av vansinnigt coola och otroligt omtyckta människor! Så det så!
Att adoptera en dansloge
I går tillverkades det gardiner. Det mättes, klipptes och ströks. Efter att ha förflyttat sig upp och ner mellan vardagsrumsgolvet och stryckbrädan ett flertal gånger och det ändå bara var krångligt förflyttades hela proceduren ner till vardagsrumsgolvet. Kan upplysa alla om att det bästa sättet att tillverka gardiner innefattar; måttband av metall, sax samt ett gigantiskt vardagsrumsgolv och ja, det går utmärkt att stryka direkt på golvet - det är till och med lättare än på en smal och vinglig strykbräda. Nu ska tygstyckena hängas upp i fönstergluggarna, fast först ska de skruvas fast på träpinnarna som införskaffades igår. Fint som snus kommer det att bli!
I dag har det fikats med Dileva och Lilla Syster Bling-Bling. Bönan satt i Lilla Syster Bling-Blings famn och mådde prima. Bonusen var att se Lilla Syster kastas mellan förtjusning och förtvivlan, allt beroende på vilket ljud Bönan gav ifrån sig. Söta som socker var de båda två!
Surmunnen de lux
Dagen började med att Karln glatt skuttade ut för att titta på Stugmannens 4-hjuling. Dock glömde han en liten detalj - kläder. Nåja, han var så söt när han satt uppflugen på 4-hjulingen endast iklädd kalsonger och tröja...
Annars har äntligen program "åtgärda-situation-Beirut" påbörjats. Steg 1 var att ge sig ner i hålet med lera och snällt flytta på mängderna som har rasat ner under vintern. Visserligen tog det betydligt kortare tid än undertecknad trodde från början. Föreställ er själva hur det skulle kännas att stå och titta ner i ett hål med en diameter på 4,5 meter och allt är lerjord. X antal spadtag fullastade med blålera senare var det dags för steg 2. Det innebar att förflytta ca 6 ton småsten från uppfarten till gropen med hjälp av spade, skottkärra och muskelkraft. Det är faktiskt både fegt och klent att använda sig av traktor. En traktor orsakar inte ömma muskler, rinnande svett och en avsmak mot smågrus (skönt att det bara är ca 6 ton kvar). Steg 3 är att uppbringa en padda. Det får vänta till nästa helg, allt kan ju inte göras på en och samma gång. Tur att det bara finns en tomt och därmed ett hål att ta hand om, det finns ju faktiskt människor som måste göra allt två gånger...
I framtiden ska gropen innehålla en form av badanordning. I dagsläget känns det långt borta, men det faktum att hålet med lera har förvandlats till ett hål med grus gör att det finns den liten strimma hopp. Och som bekant är hoppet det sista som lämnar människan. För övrigt kan tilläggas att bicepsmuskeln på vänster arm har fått visa vad den går för.
Bönan har varit så beskedlig hela långa dagen. Hon har legat och myst i vagnen medan hennes mor och far förflyttat små stenar. Dock bjuder hon i kväll på både serenad och surmunnen de lux. Det är faktiskt lite knepigt att få hjärnan att koncentrera sig på knapparna med bokstäver samtidigt som någon vrålar så stigbygeln i örat håller på att trilla bort. Men för all del, sånt glöms bort illa kvickt när man får pussa hennes mjuka, mjuka kinder. Mmm!
98 stycken varma och mjuka...
I förrgår slogs det slag i saken. Undertecknad susade (hur fort man nu susar med två barn) iväg till affären och inhandlade jäst samt en påse vetemjöl. För första gången i livet har det nu bakats bullar. 98 stycken för att vara exakt. Första omgången blev undertecknad inte riktigt nöjd med, mängden klet i förhållande till vetebulle var för liten. Följaktligen blev det en omgång till dagen efter. Denna gång blev resultatet något bättre, men mängden vaniljsocker kan utökas ännu lite till. Det är ett konststycke att göra perfekta bullar. Och perfekta ska de bli. Vänta bara, här ska det experimenteras och tränas, om det så ska bli vansinnigt många bullpåsar innan slutresultatet är tillfredsställande. Våra besökare ska ju inte klaga i alla fall, nu kan de få fikabröd till kaffet. Har blivit godkänd av Rallykillen och det är inte illa, han är ju uppvuxen på bullar. 
Kusin Vitamin och hennes Ingenjör har varit på visit. 3-åringen blev överlycklig och lekte med Ingenjören tills han var alldeles färdig. Ingenjören alltså, inte 3-åringen. Förvisso såg Ingenjören rent av lycklig ut när han damp ner i soffan efter att ha blivit utsläppt från lekrummet. Han hade både fått leka med bilar och träffa monstren under sängen. Numera kan han även stolt säga att han är innehavare av en liten fanclub.
Dagens väderleksrapport lyder som följer: Det har under dagen varit ruskigt kallt med omväxlande nederbörd av olika slag; regn, snö och stundtals även hagel. Solen har mest lyst med sin frånvaro.
Undertecknad är ingen meteorolog och är därmed långt ifrån lika skicklig som Staketforskaren på att avlägga rapport, eller för den delen Blixt Gordon. Hon är helt klart en blivande meterolog:
Blixt Gordon: - Det regnar ju.
Undertecknad: - Det gör det inte alls.
Blixt Gordon: -Nä, inte just nu, men ibland gör det.
Undrar hur många bullar man kan äta per dag utan att jeansen blir för små?
Asfaltsbit nr 27.
Idag när undertecknad satt uppflugen på köksbänken för att gå igenom den för dagen rätt digra högen med post dök det upp en främmande volvo 245 utanför tomtgränsen. Ut klev två män, en yngre med en sprayflaska i högsta hugg och en äldre med en bunt papper i näven. Intresset flyttades från räkningarna till detta plötsliga pådrag. Båda tittade ner i gatan och studerade speciellt den del som saknar asfalt, undertecknad listade snabbt ut att han med sprayflaska var en asfaltsgubbe och han med papper var en kommungubbe (fint, nu kanske en del av situation Beirut åtgärdas). Efter en stunds tittande på gatan och skrivande i papper sprayade asfaltsgubben 27. på gatan. Kommungubben hade under tiden börjat betrakta sin omgivning och upptäckt det stora hålet i leråkern (gräsmattan), han hojtade till och pekade förtjust för att påkalla sin kollegas uppmärksamhet. Snart stod de två männen lutade mot staketet, skrattandes och pekandes. Undertecknad vet inte riktigt vad som roade de två karlarna men det var intressant att betrakta deras förehavande. Asfaltsgubben upptäckte till slut att de var iakttagna, harklade sig och skyndade sig ut på gatan. Undertecknad vinkade glatt och fick en generad viftning tillbaka. Volvo 245 försvann försvinnande fort. Måste nog gå ut och studera gropen i marken för att upptäcka det roliga med den. Hittills har den mest utgjort en del av situation Beirut som råder på gården.
Högen med småsten har minskat en liten aning, nu väger den uppskattningsvis bara 13,37 ton. Fönster är beställda och ja, det betalas gladeligen 4500:- mer bara för att undvika att stöta på tidernas sämsta säljare igen (han finns fortfarande i färskt minne). Nu är det bara balkongen, gropen, bron, vindskivorna, vedplatsen, tapeterna, listerna och resten kvar att åtgärda...
Från Dumle till polkagris
Undertecknad har visserligen villa, ICA-kort, 2 barn och nuförtiden även en volvo men anser sig trots detta inte vara ett dugg vuxen. Anledningen till detta är att hon fortfarande köper "barngodis" dvs sega, sura och geléiga godisar fullproppade med färgämnen i glada kulörer. (Dumle ingår också i kategorin barngodis.) Igår dök det upp ett klockrent exempel på "vuxengodis", en hel påse full med romkulor, mintgodisar, romerska bågar, kola och russin doppade i choklad. Det fanns några enstaka exemplar av något rosa, men de var lätträknade. I slutet av kvällen var påsen nästan tom och nog hade det hamnat ett och annat chokladrussin i undertecknads mage, men hon inhandlar mycket hellre sura colaflaskor med körsbärssmak.
I vänskapskretsen finns det en som köper typiskt vuxengodis, Staketforskaren, om han är innehavare av ett ICA-kort har aldrig framgått men han har garanterat mer vuxenpoäng än undertecknad eftersom han inhandlar romerska bågar. Att vara vuxen och köpa romerska bågar är egentligen inte något dåligt och förmodligen inte ens farligt. Varningar börjar utfärdas när det inhandlas polkagrisar, det gör bara riktigt gamla människor.
Lördagsgodis är ett hett ämne i en ålder av ca 3 år (och uppåt), ett ämne som gör att 3-åringen vaknar extra tidigt varje lördag bara för att det är den dag i veckan som han får äta godis. Det är inte alltid så lätt att vara en konsekvent mamma, speciellt inte på just lördagar. Hotet är att om 3-åringen inte genast gör som han blir tillsagd blir det i-n-g-e-t lördagsgodis. 3-åringen gör oftast inte som han blir tillsagd på vanligt treårstrots-maner och hotet träder i kraft. När 3-åringen inser att mamma faktiskt menar allvar kryper han upp i famnen, tittar med hundögonen, pussar på kinden samt säger: Mamma, fö-låt. Älska dig. Konsekvent var ordet.
Avslutningsvis vill undertecknad påpeka att choklad i all form inte bara är ett näringsämne utan förmodligen även livsviktigt!
Slutvikt: 13.74 ton
Idag kom en av tidernas sämsta säljare till huset. Ja, han var visserligen inbjuden eftersom det ska bytas fönster på huset. Men redan när han klivit över tröskeln ångrades inbjudan. Hans största svaghet var att han inte kunde marknadsföra sina egna produkter. Att han dessutom saknade kunskap om både ventilation och energibidrag gjorde inte intrycket bättre. I samma stund som han föreslog att undertecknad kunde gå på byggfirman och välja sina egna fönsterbrädor bestämde hon sig för att betala 4500:- mer och därmed ge jobbet till konkurrenten. Allt för att vara säker på att det faktiskt levereras fönster (med fönsterbrädor) och inte något helt annat. Tidernas sämsta säljare kan man andra ord se resan hit som direkt drivmedelsslöseri.
Det är inte bara dåliga säljare som varit till huset i dag. Chefen av LBE damp in lagom till förmiddagskaffet. Di Leva svävade in, talade om liv och död, drack en kaffetår och mumsade kladdig kaka (dessutom hade hon en vansinnigt snygg kaftan). Blixt Gordon slog personligt bästa och var här inom loppet av 35 min (!) efter att hon ringt. Dessutom har 14 ton småsten anlänt på uppfarten. 14 ton småsten som kommer att resultera i ohejdat snygga muskler eftersom det ska handskottas ut. Det är körigt att vara hemmafru, socialisera, servera kaffe och skotta grus.
Till slut är v-suttinen äntligen hemma igen, 3-åringen var överlycklig - Blixten McQueen slapp sova en natt till på verkstaden.
Den som släpper ut katten - får tvätta katten!
Sängkläderna som skulle hängas ut på vädring låg på köksgolvet alldeles invid altandörren. Sista bäddmadrassen skulle precis lyftas upp när det kom flygande något hårigt som var indränkt i lera. Med en duns landade varelsen rakt på bäddmadrassen och efterlämnade en mycket stilig fläck bestående av sand, grus och lera. Färden fortsatte över köksgolvet där de leriga tassarna gled på klinkerplattorna och hela den lertäckta kroppen slog mot väggen. Den nytapetserade väggen. En fläck liknande den på bäddmadrassen fanns nu även på de vita tapeterna. Färden avslutades precis innan källartrappen tog vid och varelsen bars raka vägen till badkaret. Vet ni hur mycket lera det fastnar i en långhårig kattpäls?
Väl avduschad hamnade den nu blöta och ganska sura katten på toaletten i källaren. Golvvärmen bidrog förhoppningsvis till att påskynda torkningsprocessen.
Efter att valda delar av köksgolvet skurats, bäddmadrassen hamnat i tvättmaskinen och tapeten återfått sitt vita utseende (tur att tapeten gick att återställa, annars hade katten varit ett minne blott) bar färden av till Kusin-Vitamin. Ett trevligt sätt att fördriva tid på. Innan hemfärd föreslog Kusinen att Bönan skulle stanna hos henne, 3-åringen fick lätt panik i blicken, ställde sig vid babyskyddet och skyndade sig att säga: - Mamma, ta med henne hem!
Följaktligen lyder en ny regel i vårat hus; Den som släpper ut katten - får tvätta katten!
Undrar hur den frasen skulle se ut på en dörrskylt?!
-Cykla pappa, cykla!
3-åringen föreslog att färden till Luleå skulle ske med cykel och tyckte att hans mamma och pappa var ganska bekväma, ja rent ut av lata när de istället ville ta bilen. Väl framme i Luleå eller rättare sagt på den Stora Heden en bit utanför inhandlades en hink träolja. Karln och den tillfälliga 08:an oljade in altanen. 4 liter räckte till hela den gigantiska altanen, utom sista halvkvadratmetern. Typiskt!
Den tillfälliga 08:an fick tydliga instruktioner av 3-åringen om var toaletten var belägen och vad den användes till; "där kan man kissa hela danen!". Eftersom det framgick tydligt att 3-åringen var helt införstådd med vad som skulle ske på toaletten var det ett mysterium när det en stund senare hamnade en hel pöl med kiss på köksgolvet. 3-åringen skrattade glatt, mamma suckade djupt och pappa räknade till tio. Många gånger. Bönan tog det hela ganska lugnt, hon förärade resten av familjen med att vara vaken ca 60 minuter under hela dagen.
-Inte cykla där pappa målat altanen!
