kloksmart

Ropen ska skalla!  Lejonmanen är tillbaka!





Det var värt varenda svensk riksdal! Varenda en!

På riktigt har undertecknad börjat fundera över om hon kan prioritera bort någonting på att-göra-lista. Anledningen till detta är att undertecknads kropp har börjat protestera, ja inte bara tyst och stilla utan rent vilda protester. Nu för tiden kan undertecknad knappt äta frukost, det bara går inte. Till saken hör att undertecknad alltid äter frukost oavsett om hon kliver upp kl 04.00 (hemska värld) eller kl 10.00 (ljuvliga tider). Alla som känner undertecknad vet att om hon inte får frukost innan hon åker mot jobbet så är hennes blodsockernivå obefintlig innan hon ens backat ut bilen från gården. Och ett stycke undertecknad med lågt blodsocker är faktiskt en samhällsfara.  Att inte kunna äta frukost är alltså ett stort observandum. Så ock tidigare nämnda håravfall. Kanske även känslan av att ständigt vara på väg. Trots detta så tänker undertecknad bara på mås-te. Egentligen skulle hon vilja dricka vin.

För ca precis ungefär tre dagar sedan skrev undertecknad att hon skulle behöva en Näj!-kurs. Hon hade så rätt, så rätt. De tre senaste dagarna har undertecknad tagit på sig ännu fler uppgifter och hon har inte hittat en endaste minut till. Hon är helt hopplös! Dessutom insåg undertecknad att det idag är mitten av juni, juni! Hur gick det till? Någon som vet? Det var april, alldeles nyss! Snart ska det dansas runt en lövad stång (finns det lövade stänger på Rund-ön?) och sen är det juli. Juli, då är ju sommaren i principip redan över och ut - och här blir det ingenting gjort. Det ska byggas en bro, det ska målas vindskivor och staketstolpar, det ska byggas staket och grävas gropar, spikas panel och så vidare i all oändlighet...Det skulle behöva vara sommar i ett år för att allt ska hinnas med. Mitten av j-u-n-i...ja, undertecknad hon säger då det.

Vad vill ni ha i julklapp?

Okej, undertecknad har förstått. Hon är fullkomlig införstådd med att hon är äldst. Av alla. Undertecknad har förstått att hon måste börja läsa vad som faktiskt står i de orange kuverten och inte bara öppna dem. Det är ju tydligt att  ni andra kan ju nöja er med att bara notera att de landat i brevlådan ett par år till...

Undertecknad ska gå en kurs. Nekande ord och fraser 15 poäng.  Hon verkar nämligen behöva den. Hon har alldeles för mycket att göra. Allt till följd av att hon ställer upp, tar på sig uppgifter, utför och tillser. Allt till följd av att hon inte kan säga näj! Alternativet är att dygnet får minst (!) åtta timmar till  och det lär ju inte hända. Någonsin. Så. En kurs ska undertecknad gå. (Hon inser själv svårigheterna med detta, hon vill alldeles för mycket och hon har alldeles för många egenkomponerade måsten).

Tillsvidare - Vad ska vi göra nu?

Det är svårt att tro att undertecknad som; har en ålder av 49 (vuxenpoang.com), gärna sitter i gungstolen och börjat intressera sig för trädgåren faktiskt har varit liten och lekt med dockor. Tydligen är fallet så. Idag blev hon  uppskickad på Mormors vind.  Det skulle letas reda på kartonger innehållande undertecknads gamla dockor. Mormor tyckte att Luvan behövde några dockor som variation till alla bilar, traktorer, lastbilar, motorcyklar...
Hursom, en flyttkartong modell stor återfanns och där var de allihopa. Anna, Stina, baby-Olle och en hel hoper med andra dockor som undertecknad har glömt namnen på (förmodligen senildemensens fel). Luvan blev så glad att hon började skratta och genast greppade en docka för att skaka den så kraftigt upp och ner att hon trillade omkull.
Några dockor sorterades bort men några stycken fick faktiskt en ny chans och hänger nu uppochner på torkvindan i väntan på att några små händer ska klä på dem och leka med dem.

Folk talar om gråa hår. Deras barn, arbete, utmaningar, liv ger dem gråa hår. Undertecknad skulle föredra gråa hår, hon skulle till och med kunna tänka sig gråa hår i plural. Det bara måste vara bättre än håravfall! Undertecknad ska i vanlig ordning vara liiite värre än alla andra och går direkt på håravfallet. Ingen höjdare om hon får säga det själv. Undertecknad råkar faktiskt vara ganska fäst vid sitt hår och är fullkomligt införstådd med begreppet "framgångsman" (inte man som i karl utan man som i hår). Just de två anledningarna gör att undertecknad skulle föredra att få behålla sitt hår. Dessutom är hon inte riktigt säker på att hon skulle passa som flint...