Gräsligt!

Undertecknad har haft premiärturen med husets gräsklippare. Det hela förflöt väl och inga svårheter uppstod. Dock slog det undertecknad att hon är bra mycket lyckligare över att ha en gräsmatta att klippa än att sitta instängd i en lägenhet på våning åttaochenhalv i en betongklump. (Kan någon vara vänlig och påminna undertecknad om detta någon gång i slutet av sommaren?! ) Dock är inte plätten på andra sidan staketet klippt.  

På andra sidan staketet finns det berömda gräset (nåja, på andra sidan undertecknads snea, flagnande staket finns det inte mycket annat än maskrosor), det gräset som är grönare. I alla fall får folk för sig det ibland. När folk får för sig att det finns ett mycket  grönare gräs så brukar de också få för sig att de ska hoppa över staketet. Det kan resultera i allehanda konstiga manövrar - till exempel så kan folk få för sig att de ska byta jobb. Att de ska börja renovera. Att de ska fortsätta renovera.  Att de ska gräva 15 gropar i den befintliga gräsmattan. Att de ska plantera växter i alla olika valörer. Att de ska medverka på så många nya aktiviteter som det bara går. Att de ska ställa upp som representanter, konfrencierer och suppleanter. I vissa fall får de för sig att de ska göra allt detta på en och samma gång. Det är inte grönt, det är gräsligt och faktiskt ganska galet!

Nå, mot det galna hjälper bara terapi. Terapi är bland annat att klippa de gräsligt gröna maskrosorna - det krävs ytterst lite hjärnverksamhet för det.


The highway or the...

Ibland undrar undertecknad hur hon tänkte nu. Eller nyss. Eller i alla fall tidigare. Ungefär ganska precis i samma veva som hon sökte jobb på en ny inrättning, hur tänkte hon då?  Exakt vad var det hon hade för problem med jobbet som hon hade? Som hon kunde i sömnen? Utvecklas och gå vidare. Nya utmaningar. Lära sig något nytt. Hopp om bättre ledarskap. Ja, ni hör ju. HUR tänkte undertecknad?
I fredags kom undertecknad hem, gjorde en pytteliten insats (skrev en inhandlingslista som hon mailade åt Karln) sen lade hon sig medvetslös på soffan. Fullkomligt mentalt slutkörd.
Undertecknad får minsann lära sig nya saker, flera stycken, varje dag.  Med nya saker följer nya problem och  undertecknad ställs inför en utmaning. Också. (och ni undrar varför hon inte kan prata i sammanhängande meningar, kör in på fel gata när hon ska hem osv). Utvecklas det gör hon säkert, omedvetet. Medveten är hon om hur invecklade saker och ting är (speciellt medicinpatienter - alla som jobbar med medicinpatienter ska ha en eloge).  Hon är också mycket medveten om att ju mer hon lär sig desto mindre kan hon. Smärtsamt medveten. Snacka prestationsångest. 
Hon kan ju alltid ge upp - men det är ju den enkla vägen ut och undertecknad gillar tydligen inte den enkla vägen.
Dessutom så är det ju faktiskt riktigt roligt. Också.  

Seniorboende...

Onsdagkväll i det rosa huset.
Undertecknad sitter i gungstolen med kudde bakom ryggen, läser det lokala reklambladet och säger till Karln som ligger på soffan:
- Hörru, det är billigt kaffe på ICA.
- Mhm...


RSS 2.0