Biljakten fortsätter.
Hittills var Chrysler Grand Voyager absolut skönast att köra och leder lätt ligan angående utrymme. Samtliga i bilen satt dessutom som kungar. Inredningen är simpel och gör att bilen känns tio år äldre än vad den är, men undertecknad hade kunnat leva med det tack vare komforten. Dock skulle undertecknad behöva vara minst oljeshejk för att ha råd att försörja V6:an...
Då ligger Toyota Avensis Verso bättre till ang bränsleförbrukning och kan fortfarande erbjuda 7 säten, även om de två bakersta mest lämpar sig för småväxta människor, tex barn. Men trots en kamkedja som inte ska behöva bytas så lämnar den en del att önska i köregenskaper.
Volvo V70 är alltid volvo, dyra även som begagnade. Men säkerhetsmässigt är de bra. Det har ju undertecknads mamma personligen testat.
SUV går bort, det var ju det där med avsaknad av shejk.
Ford, BMW, Volkswagen, Honda, Audi 2, 4 & 6, SAAB, Sharan, Shaman, Touran, Polo, Golf, Passat, Plopp & Bingo. Modellerna är oändliga...
Cykel (och spark vintertid) börjar kännas som lämpliga alternativ.
Undertecknad är så less, så less...
Livet är en fest!
Förutom 7 års firande har det varit 30-års kalas, 50-års kalas, fäst med förskolans medlemmar. Undertecknad är trött nu. Mycket kalasande, mycket fikande, mycket god mat. Det borde resultera i mycket promenerande...
Fast det där promenerandet hämmas av sjukdom. 3-åringen hade första veckan, sonen hade nu i veckan och nu har även Lilla Madame drabbats av den febriga hostan.
Nästa helg är det varken fest eller kalas. Vad undertecknad vet. Nu ska bara det febriga hostan drivas på flykt så blir det kanske ordning på torpet igen...
Biljakt. Återigen.
Nå, hon har en fixidé om vad hon skulle vilja ha för bil, i alla fall vad hon inbillar sig att hon vill ha. Och nej, norr om huvudstaden finns det mycket få exemplar av just den kvalisorten.
Sen är ju undertecknad som bekant av den varianten att när hon får för sig någonting så vill hon att det ska hända nu, helst för en vecka sedan. Det kan med andra ord inte gå fort nog. M-e-n hon ska göra sitt bästa för att behärska sig.
Och angående föregående protokoll så spelar det egentligen ingen roll om tidens hastighet beror på ålder (vilket undertecknad starkt betvivlar), Mayaindianernas tideräkning eller andra orsaker. Tiden är ur led. Helt.
Det blir lax till middag.
Lilla Madame & morgonnyheterna



Kvällsmys
Städa, rensa, plocka, fixa...
Det är dock inte lika befriande att veta att det bara är resten kvar...
Var allting kommer ifrån har hon ingen aning om men undertecknad tycker faktiskt att det är riktigt skönt att bli av med skiten. Mental rening på något vis.
Efter att ha tillbringat alldeles för många timmar i en ohejdat dammig källare tog undertecknad en rask promenad. Ytterligare mental rening. Det är så väldigt skönt med kall luft i lungorna som dessutom biter kinderna riktigt röda. Hjärnan känns aningen lättare efter det.
All denna rening har dock gjort undertecknad trött. Hon ska nog spendera resten av söndagskvällen på soffan.
Tideli-tam, tideli-tim...
Kan någon vänlig själ berätta för undertecknad var tiden tar vägen?!
Hon hinner knappt svälja morgonkaffet så är det dags att laga middag. Och när hon precis accepterat måndagen så är det fredag. Detta gör att hon inte tycker att hon hinner någonting! Dessutom är det mycket märkligt, under hennes tidigare barnledigheter har tiden gått oändligt långsamt.
Lilla Madame är strax två månader gammal, när hon låg i magen tog det vansinnigt lång tid för två månader att passera, nu har de susat förbi i en obehaglig hastighet!
Har det hänt någonting med tideräkningen? Är den lika ur led som vädret verkar vara?
När undertecknad tror att det passerat en timme har det egentligen passerat två? Eller tillochmed tre? Ja, hon vet inte. Men fort går det!
I den här takten är det ju midsommar inom kort och förmodligen dags att börja slå in julklappar igen...
The past belongs to nobody, but the future is for everyone to take!
I den här takten kommer målet med år 2012 vara uppfyllt i ett nafs vilket glädjer undertecknad. Det glädjer undertecknad något alldeles fasligt, så mycket att hon haft denna strof i huvudet ända sedan igår;
"Det ska va gött å leva, annars kan det kvitta. Fint å leva annars kan de kvitta, lätt och leva..."
Nu ska hon hala fram stegen och påbörja klättringen uppåt - mot stjärnorna!
Titta vad jag kan!

Renskiljning.
Till exempel renskiljning.
Renskiljning är i korta ordalag: märkning, räkning & sortering.


Ni ska ju inte tro att renägarna går efter så uppenbara saker som färgen på halsbandet. Nej då, de ser på annat vis vilken ren de äger. Hur - ja, fråga inte undertecknad, för henne är de alla likadana. Grå med fyra ben och horn.

Rätt ren på rätt plats. De kunde dock vara rätt tjuriga typer och ibland krävdes det mer än en karl för att övertyga renen om var den hörde hemma.

Stebba var mycket fascinerad av skådespelet och sa sedan:
"-När jag blir stor ska jag jobba med renar!"
Fast just på den här bilden sa hon:
"-Mamma, jag vill inte titta på dig, jag vill titta på renarna!!!"

Hubbe nöjde sig med att konstatera att det var många hornbeklädda djur och roade sig sedan i en snöhög.
Majvor, hon sov sig igenom resan dit och hem samt vistelsen där.
Nyårsaftonen 2011
Ett bra slut och en bra inledning på det nya året!

Med hänsyn till hästar & hundar skickades det upp pappersballonger.
Den första hamnade i en närliggande björk och höll på att orsaka en
majbrasa i december, petitesser ansåg sällskapet och skickade upp fler.

Karln beskådar himlaspelet. Kanske följer han 3-åringens ballong
som enligt henne åkte till stjärnorna...
År 2012 välkommen!