Tröskel?!
För några veckor sedan (jaa, egentligen ganska många) fick undertecknad rådet att sänka ribban. Ni hör ju hur konstigt det låter. Undertecknad och låg ribba i en och samma mening. Nå, hur som. Ribban är sänkt, ända ner till trösklarna. Man kan faktiskt till och med betrakta det som att trösklarna är bortskruvade. Så låg är ribban just nu. Följderna av det är att det ser ut som sju svåra år i det rosa huset. Till och med Karln verkar tycka det, för han har städat. Flera gånger.
Undertecknads psyke mår ju inte så bra av det här men hon ignorerar det så mycket hon bara kan. Herregud, lite kläder på golvet har väl ingen dött av, eller katthår eller dammråttor stora som varghundar eller så mycket saker på byrån i hallen att man blir orolig för att benen på byrån ska krokna eller högarna av papper som skymmer fönstret i köket eller leksaker som ligger på all golvyta där det inte redan ligger kläder eller skor. Dessa skor, etthundratjugo gånger om dagen lyfts de in i garderoben och ändå, ä-n-d-å, är de alltid utspridda över hela nedvåningen.
Undertecknad fick ett plötsligt behov av att gå och skruva tillbaka trösklarna - varenda en!
äh, finns det hjärterum så finns det stjärterum, lr hur?! :) tycker trösklarna kan stå och samla det damm de förtjänar ett tag!
Kom och titta på min oorganiserade hall och hundhåret i hela huset så ska du se att det käns bättre.
Karlarna står ju oftast för ribban, du kan gott lägga dig i soffan med en påse Dumle samt ett glas vin och ignorera den tycker jag ;-)
