kloksmart

V-suttinen har fått sträcka ut alla sina hästkrafter, 240 mil har han fått galoppera. Familjen har varit iväg på semester. Resan avgick från gården. (Gården som inte är invaderad av flera ton små stenar i hög något mer. Nu ligger alla små stenar utspridda snyggt och prydligt. Tror inte att situation Beirut får kallas för situation Beirut något mer.) Första anhalten blev Pite. En stuga vid havet med egen strand. Ett besök på café Humlan, grillning, båtåkning och bastubadande var en utmärkt början på ledigheten. Dock slår inte 'Humlan' 'Räven', trots att 'Humlan' till och med var utrustad med lila spetsgardiner!?
   3-åringen hittade på stranden i Pite "en lite död fisk, mamma!"  Ja, den var onekligen lite död, eventuellt till och med stendöd.

Efter en färd längs den "kustnära-inlandsvägen" stod det Ume på skyltarna. Sovplatsen blev ett studentrum och morgonen efter var v-suttinen redo att styra ända ner till Märsta. Sagt och gjort. 
 -Välkommen till 70-talet! utropade Morfars lägenhet när vi klev in genom ytterdörren. 70-tal eller inte, nu behövdes det mat och lite vila innan det var dags för denna resas huvudmål: Kolmården.

Väl framme på sveriges största djurpark beskådade vi flertalet av världens alla djur och alla var i högsta grad levande även fast 3-åringen försökte hävda motsatsen flera gånger. Det fanns alla alternativ på djur; håriga, nakna, små, stora, hala, blöta, randiga, prickiga och så vidare i all oändlighet. Trots det stora utbudet av vanliga och ovanliga djur så tyckte 3-åringen bäst om getarna, kossorna, hästarna och de små grisarna, kort sagt de vanliga svenska husdjuren. Hajarna var visserligen lite spännande och han blev ganska glad när han hittade Nemo (läs: clownfisk) i en av akvariebyttorna. Men ingenting slog getarna, inte ens Bamse. Undertecknad, hon tyckte bäst om chimpanserna och gorillorna. Hon stod länge och tittade på deras förehavande ute på apön. (Förmodligen kände hon sig som hemma...) Karln, han tyckte bäst om delfinshowen. Men om det var delfinerna eller Markoolio som gjorde störst intryck får vara osagt. 
   Hela vistelsen hade familjen exemplarisk tajmingen och planering. Varenda kö undgicks tack vare att familjen alltid kom precis före eller precis efter de stora folkmassorna, och folkmassorna var enorma! Familjen gled igenom två dagar på Kolmården utan att vistas i ett enda led av väntan. Visserligen fick de så de teg på vägen tillbaka till huvudstaden när v-suttinen fastande i en bilkö orsakad av inte mindre än tre (!) bilolyckor.


Efter kilometervis av vandrande både i djurparken och i huvudstaden. Badande. Shoppande. Lekande. Ätande. Allmänt mysande och mängder av både av-och intryck var det dags att för v-suttinen att styra tillbaka mot norr. Efter att ha packat alla väskor för sjunde gången var det fantastiskt att alla ägodelar fortfarande var med. Under hela resan är det bara en inträdesbiljett till djurparken och ett Lypsyl som försvunnit - det är väl inte så illa med tanke på att undertecknad fortfarande lider av guldfiskminne.