Att adoptera en dansloge
I går tillverkades det gardiner. Det mättes, klipptes och ströks. Efter att ha förflyttat sig upp och ner mellan vardagsrumsgolvet och stryckbrädan ett flertal gånger och det ändå bara var krångligt förflyttades hela proceduren ner till vardagsrumsgolvet. Kan upplysa alla om att det bästa sättet att tillverka gardiner innefattar; måttband av metall, sax samt ett gigantiskt vardagsrumsgolv och ja, det går utmärkt att stryka direkt på golvet - det är till och med lättare än på en smal och vinglig strykbräda. Nu ska tygstyckena hängas upp i fönstergluggarna, fast först ska de skruvas fast på träpinnarna som införskaffades igår. Fint som snus kommer det att bli!
I dag har det fikats med Dileva och Lilla Syster Bling-Bling. Bönan satt i Lilla Syster Bling-Blings famn och mådde prima. Bonusen var att se Lilla Syster kastas mellan förtjusning och förtvivlan, allt beroende på vilket ljud Bönan gav ifrån sig. Söta som socker var de båda två!
Vem var Höna-Pöna?
Frågan har funnits i huvudet ända sedan den kladdiga kakan intogs på caféet ute i skogen.
Världen är sned och vind. Staketet lutar inåt och utåt, på samma gång. Soptunnorna står lätt bakåtlutade. Gården har en nedförsbacke innan gatan tar vid. Rallykillens uppfart har ett stort gupp, det brukar inte finnas där, den nya bilen körs med gott mod in på gården, kabam! Rallykillens far hör smällen och drabbas av det dåliga samvetet, guppet åtgärdas efter bästa förmåga. Den sneda världen gör att de ivriga planerna på att greppa hammaren och snickra ihop en farstukvist snällt får vänta. Tjälen ska visst gå ur marken. Trist, både inspirationen och motivationen hade ju infunnit sig.
Inspirationen tog en ny vändning och ville att målarpenseln skulle användas. Sagt och gjort. Det fanns dock ett problem med färgburken, eller snarare locket. Det satt fast. Inspirationen hann nästan försvinna innan proceduren med att få upp locket var avklarad. Tillslut, efter hårt slit och en massa färg på händerna kunde dörrfoder och trappräcke målas. Det firade katterna med att kliva i färgen. Inspirationen försvann som en avlöning.
Höna Pöna var en dockteater av Eva Funck. Jajustdet!