Snygga ungar!


På bio.


Lilla Madame!


Tålamod


På öppet hav

Föreställ er ett hav, ett stort öppet hav. Där horisonten bara vittnar om ännu mera hav.
Det är varken sol eller regn, det är bara väder.
Mitt ute på det stora, stora havet guppar en båt. Ingen stor, ingen liten, bara en båt. Det är inga nämnbara vågor så den flyter bara med dit strömmarna bär den.
Kanske kommer det komma en fisk eller en bit land, kanske kommer det dyka upp en hamn men just nu är det bara en och annan skrikande mås som flyger förbi.


Fredag. Måndag. Vardag. En annan dag.

Idag är det fredag. Karln har jobbat hela veckan. Han har åter en tillsvidareanställning och vardagen har återkommit. I alla fall på den punkten. Han jobbar på samma firma, på samma kontor. Skillnaden? Lite ändrade arbetstider samt att han numer bara koncentrerar sig på försäljning (inte lagerarbete, packning och allt övrigt som han gjort tidigare). Ja, chefen är också ny. Förhoppningsvis flyttar kontoret till hemkommunen. Den flytten kan inte ske nog fort enligt undertecknad. 

Idag är det fredag, på måndag är det två veckor till skolstart och den övriga vardagen inträder. Skönt på sitt sätt. Då är det slut på den här skitsommaren. Och då syftar inte undertecknad på vädret. Det har varit ganska bra sett ur Lilla Madames synvinkel. Hon har kunnat vara ute utan att plågas av någon värme. Dessutom har ingen behövt bry sig om att åtgärda AC i bilen. 

Ja, man ska vara glad & tacksam samt se saker ur ett positivt perspektiv. Men helt ärligt så har inte den här sommaren varit någon större hit.

Nå. Undertecknad har fortfarande inte gett upp hoppet (även om det är nära nu) om att all den här mödan och besväret resulterar i något bra. Om inte förr så kanske senare...

 

Borde. verkligen. städa.

Hur mycket undertecknad än försöker hypnotisera golven till att självmant dammsuga och skura sig så händer ingenting. Ja, lilla Madame flyttar runt skiten samtidigt som hon kryper mellan rummen men rent blir det inte.

Kökets eländiga uppenbarelse ska vi inte ens gå in på så vi passerar den punkten fort. Lika fort passerar vi tvättberget. Toan. Renbäddningen. Och de övriga aptråkiga punkterna som borde göras. I den raska takten hamnar vi snabbt hos undertecknads nya vän. Moccamastern.

Städning - nej tack!
Kaffe - ja tack!







Den nya hobbyn...

Och vad ägnar sig undertecknad åt en dag som denna? Jo, hon väntar.

Visst håller ni med om att det börjar bli lite tjatigt?!

Vad väntar hon på? Att få någon form av klarhet i sitt liv.

Det är oerhört frustrerande att inte veta någonting, att inte ens nästan kunna försöka planera. Undertecknad känner sig fastlåst!

Frustrerande!

Nä, men vi väntar väl lite till

.


Slut på det roliga...

Ja, sisådärja. Då var "semestern" till ända. Imorgon ska Karln träffa någon form av karl som på något vis, eventuelltkanske, köpt firman Karln jobbat/ar på. Om de kommer överens (undertecknad har svårt att tro att de inte skulle kunna det) så blir Karln med jobb igen. Tackochlov ska hon kanske tillägga. MEN lite bitterhet kan hon känna över att de inte fick mer ledighet tillsammans. Barnen i all ära men det finns en tjusning med att ha semester tillsammans med en annan vuxen människa.

Jaja, bitterhet eller icke. Det är tacksåmycket välkommet om Karln slipper vara arbetslös (eller musiker som han själv säger). Det finns nog lättare sätt att utveckla depression och det finns klart trevligare platser att roa sig på än i arbetsfördnedringens lokaler. Inte för att undertecknad egentligen har varit (är) orolig över att Karln kommer förbli utan arbete, hon har under de här veckorna insett att hennes Karl är en eftertraktad man.

Tänk om det var lika många som ville ha undertecknad...

Nåväl, så fort den här cirkusen har lugnat ner sig ska hon återigen ta tag i sin jobbsituation! 





Lilla Madame snart 8 månader


Farbror höst har förivrat sig!

I 25 års tid har undertecknad fyllt år på sommaren, men i år verkar det onekligen som att hon helt plötsligt har blivit ett "höstbarn".

I 25 års tid har juli varit en varm månad och därmed betraktats som sommar. Det har visserligen varit lite kyligare på kvällarna men fortfarande varmt och skönt på dagarna. Nu är det kallt på dagarna och ännu kallare på kvällarna - för att inte tala om nätterna! Huga!


Undertecknad må tycka om hösten som årstid, men inte när den börjar nu!


Det måste vara karma!

Efter alla år av mer eller mindre fullständiga idioter till grannar har undertecknad äntligen fått bra och vettiga grannar! Speciellt familjen snett bakom rosa-huset, de går inte av för hackor! De ställer upp och hjälper till, vilket gör att det är lätt att hjälpa dem! De hänger gärna med på allehanda aktiviteter, oavsett om det innefattar upptäcktsfärd, fika eller fotboll. Att de dessutom är riktigt trevliga gör inte saken sämre! Undertecknad väljer att betrakta detta som belöningen efter alla år av eländiga typer i grannhusen. Karma helt enkelt!


Morgonvilan den bästa är!

Har hon inte ganska skön stil så säg?!


Klar - helt klar!

Mitt herrskap, detta är ett stuprör. Ett stuprör, med tillhörande hängränna, på bron! 

Med detta stuprör kan undertecknad nu meddela att bron är klar. Färdig. H-e-l-t färdig! 

Hon spenderade gårdagen balanserandes på en stege för att måla det som varit omålat, även viss bättringsmålning utfördes. Hon passade även på att olja. Idag rasslade Karln iväg och köpte hängränna och stuprör samt monterade dessa. Med den insatsen är bron KLAR. Och ett projekt är helt färdigställt. Det händer inte ofta! 



Idag var nu!

Dagens bästa: Stå i havet, med vågorna som slår mot benen (ni ska inte tro att undertecknad doppade mer än fötterna i det något...uppfriskande vattnet). Vinden i håret, saltdoften i näsan och synen av regnmolnet som med rask fart närmar sig.

DET är att njuta av nuet. Njuta av att använda samtliga sinnen. Njuta av sommaren.


RSS 2.0