Ketchupeffekten
Undertecknad har i ett par månader letat efter arbete för att byta livet som hemmafru till ett liv som slavande sjuksköterska. Hon har trots flertalet besök och samtal med potentiella chefer möts av tvekande och något luddiga svar. Nu i skrivande stund är undertecknad dränkt av jobberbjudanden, nästan alla potentiella chefer har hört av sig och velat ha en arbetsvillig sjuksköterska - ketchupeffekten! Synd bara att lönen är ungefär det samma på alla ställen, annars hade undertecknad kunnat sälja sig till högst bjudande.
Denna vecka har undertecknad endast haft en enda tid att passa så resterande tid har tillbringats tillsammans med Mejto. Inte för att det på något sätt har varit varken betungande eller svårt men det finns det väl en viss risk för att undertecknad snart betraktas som en "stalker". Nå, hur som haver. Under fredagen, lördagen och söndagen som följer har undertecknad mer tider att passa än vad som kommer att hinnas med - ketchupeffekten!
Nu ska undertecknad försöka leta fram alla attiraljer som behövs inför de kommande festiviterna, kanske ska hon prova hänga en kakformskant runt halsen som en läcker accesoar till lördagens festklädsel...
Ren(t)nöje!
En bildörr i mellan, det är det närmaste undertecknad har kommit en ren under sin livstid (om inte renen som blev överkörd två gånger räknas). När hon färdats längs landsvägarna som går norrut har det stått en och annan ren mitt på vägbanan och glott så där som bara en ren kan göra. Och att få en ren att flytta sig från vägbanan är ingen lätt match, oavsett signalhorn. Detta har gjort att undertecknad har haft uppfattningen om att renar verkar vara av ett rent korkat djurslag. Efter dagens möte har hon ändrat uppfattning. De kommer när de kallas på (visst nämndes det att de var tamrenar) och deras pälsbeklädda nosar, mular, munnar (vad heter det på en ren?) är ohejdat mjuka och behagliga. Japp - förutom att ha matat renarna har undertecknad klappat på dem.
Visserligen ser de lite fåniga ut när de står och glor så där som bara renar kan göra men trots deras något enfaldiga uppsyn är det något vackert över dessa djur. Speciellt de som var utrustade med vit päls, riktigt fina djur - om undertecknad får säga det själv.
4-åringen utfordrar husdjuren på gården, visst skymtar ni paniken i blicken?
Vissa drömmer om ananaspaj, andra nöjer sig med mossa...
Baksidan av en ren - även kallad renrumpa.
Benämningen på "Att glo - som bara en ren kan göra"
Undertecknad måste säga att dagen har varit ett rent nöje!
Välkommen in i bastun!
När besökare har klivit in i rosa huset har de mötts av tapetlösa väggar och en hall som verkligen har varit i behov av en renovering. Visserligen har inte alla märkt att det har saknats tapeter, Lammköttet frågade om det var nytapetserat...
Nå, nu håller Karln på att förvandla rummet till en bastu. Ja det är inte så att han har dragit upp golvvärmen på max och sitter halvnaken i trappan med en handduk på höfterna. Nej, han håller på att spika panel, panelen är i dagsläget omålad och skapar känslan av bastuväggar. Vilket inte är något negativt, undertecknad klagar icke! Hon har försökt få Karln ur viloläget bra länge och är oerhört glad att hammarslagen ljuder genom huset. Det är bara ett konstaterande att hallen känns som finländarnas varma rum. Bastukänslan ska dock avhjälpas med några liter färg och en kristallkrona.
Feng shui eller Håll i sakerna!
Undertecknad har inte frid i sinnet. Det finns alldeles för mycket saker i det rosa huset. Undertecknad avskyr prylar som kan vara "bra att ha". Karln, han älskar prylar som kan vara "bra att ha". Denna oenighet gör det i princip omöjligt att feng shui'a som undertecknad skulle önska. Fast hon gör det ändå. För friden i sinnet. Men hon feng shui'ar bara det ingen saknar, även om Karln hävdar motsatsen.
Det är ytterst sällan Karln saknar något som blivit utrensat. Han saknar istället sina ägodelar som han har kvar. Titt som tätt letar han efter något - utan att finna det. Hur många känner igen syndromet där en karl står med en öppen skåpdörr och vrålar något om förlorade ägodelar? Att titta bakom eller under någonting är (gud förbjude) inte att tänka på, än mindre utföra. Istället kommer ett vrål där han först frågar om någon har sett hans ditt eller datt, utan att vänta på svar vrålar han i nästa sekund att någon (i detta fall undertecknad) har kastat hans saknade ägodel, vilket sedan åtföljs av en ramsa om saker och deras vara eller icke vara ifred. Ägodelen som är försvunnen är sällan försvunnen speciellt långt, nio av tio gånger ligger den rakt framför ögonen på Karln och den tionde gången ligger den bredvid honom...
Nå, undertecknad får i dagsläget frossbrytningar och mardrömmar bara av att tänka på tillståndet som förrådet befinner sig i. Det går knappt att komma in i rummet och än mindre vända sig där inne, att leta reda på en specifik tingest är bara att (som de skulle ha sagt i stockholm) feetglömma! Detta ska åtgärdas. Friden i sinnet ska tillbaka. Så håll i hatten sakerna för nu ska det utföras feng shui!
Brevbärande & blomjord
Undertecknads ihärdiga dejtande med olika chefer har äntligen gett resultat - hon är i principip lovad jobb (prisad vare den högre makten!). Då får hon agera sjuksköterska igen. Tyvärr ger det ingen månadslön på trettiotusen och hon behöver varken ha slips eller kjol. Även om arbetsgivarens enastående klädautomat kan spotta fram en "klänning" (designen påminner om en säck) om det så önskas.
Luvan, hon är i sitt mest rörliga esse. Numer använder hon sina två apostlahästar för att ta sig framåt här i världen. Förutom när det är bråttom, då lägger hon i fyrhjulsdriften och kryper så det glöder om knäna. Hon har dessutom ett nytt projekt i gång, det går ut på att äta så mycket blomjord som möjligt på kortast tid. Detta ger hon sig in i med stort engagemang. Undertecknad har idag tömt den lilla bebismunnen på stora mängder blomjord (endast) fem gånger. Lika många gånger har hon dammsugit, undertecknad alltså - inte Luvan. Det skulle kunna påstås att Luvan varit en jordfräs och hennes mamma en städare (eller heter det lokalvårdare?).
4-åringen har fullt sjå med att vara just fyra år. Det verkar onekligen skapa enorm beslutsångest, ambilvalens, trots och ilska i den lilla kroppen. Detta yttrar sig på de mest högljudda och energikrävande sätt någon kan föreställa sig. Undertecknad har flertalet gånger velat tillkalla en ljudtekniker för att på något vis sänka det utgående ljudet och höja volymen på budskapen som ska in i de två öronen.
Karln är nu officiellt musiker. Under en fest i helgen har han och hans band för första gången presenterat sitt material för omvärlden. Insatsen får väl betraktas som väl godkänd eftersom han senare under kvällen fick utlåtandet:
-Karln?! Basisten?! Den softaste killen på stället!!!
Slips eller kjol?
Undertecknad lider inte av amputerade fingrar, icke heller av svår medvetslöshet till följd av hennes extra nattpass, hon lider av vansinnig tidsbrist. Det är fullkomligt obegripligt att dygnet endast är utrustat med tjugofyra timmar. Tjugofyra timmar räcker ingenstans och särskilt inte när undertecknad vill sova minst nio av dem. Det är minst lika obegripligt att femton timmar ska räcka till alla aktiviteter som ska utföras. Undertecknad har i alla fall (förutom sina vanliga sysslor) hunnit måla färdigt halltaket samt grundmålat alla furufoder runt fönster och dylikt. I hallen alltså. Dessutom har hon hunnit ha dejt med potenciella chefer. Dock med begränsad framgång. Den eminente arbetsgivaren har hittat på ett alldeles nytt och fiffigt regelsystem angående hanteringen av vikarier. Cheferna får numera inte själva välja sina vikarier utan nu ska alla vikariat över tio dagar tillsättas av en vikarieförmedling. Det är fantastiskt vilket trams.
Undertecknad sitter nu och väntar på att bli anställd av någon effektiv ledare på lämplig arbetsplats. Hon kan tänka sig en månadslön på ca trettiotusen per månad, självklart går det att förhandla - uppåt. Hon kan utan problem bära kjol och skulle det vara så att hon blir kall om benen kan hon tänka sig slips. Hon kan infinna sig med mycket kort varsel, egentligen behöver hon bara byta mjukisbyxorna mot kjolen/slipsen. Det bästa av allt är att hon är mycket lättlärd, gärna vill ha saker utförda nyss och är en j***el på att dricka kaffe.
Bankomat eller klädautomat?
Det som skulle vara en knapp trettio minuter lång seans förvandlades till ett en och en halv timmes långt löppass. Eftersom undertecknad har varit hemmafru i nästan ett år är hon inte riktigt med i ruljansen. Steg ett för att kunna jobba extra är att kunna ta sig in i bygget - mot passerkortsaktiveringen. Väl framme hade fotografen åsikter angående likheten mellan undertecknad och filuren på passerkortet. Han krävde en omfotografering omgående. Efter att ha fått ett rykandes färskt passerkort i handen var det dags för steg två. Kläder.
Arbetsplatsen har slopat det gamla beprövade (och fungerande) systemet med arbetskläder på hyllor. Nu är det nya tider och arbetsplatsen har blivit utrustad med två (för få) stycken klädautomater. En klädautomat liknar både en hiss och en bankomat på en och samma gång. Den ska (i bästa fall) förse personalen med rena kläder. Personalen får dock plocka ut max fem plagg åt gången och blir ett plagg liggande i skåpet och inte återlämnat inom en viss tidsram får personen ifråga böter. Böter för arbetskläder. Jo undertecknad hon tackar. Erkänn att ni också vill tillhöra undertecknads arbetsgivare.
Steg tre var att finna en sekreterare som kunde förse undertecknad med inloggningsuppgifter till tidigare nämnda datasystem och damma av hänglåset till skåpet (elva månaders damm utgör ett rejält lager).
Nu sitter undertecknad och funderar på var hennes skor är och vad hon ska ha med sig och äta under natten. Jo. Ni såg rätt. Undertecknad ska jobba natt, hon börjar jobba kl 21.00. Undertecknad brukar gå och sova kl 21.00.
