kloksmart

Eftersom vi redan avhandlat ämnet så vet ni att undertecknad inte tycker om att vänta. Hon är typiskt o-road av den aktiviten. De sista 9 månaderna har hon ägnat väldigt mycket tid till väntan. Inte speciellt effektivt om ni frågar henne. Och det värsta av allt är att hon återigen ägnar sig åt väntan, väntan på att andra människor ska få ändan ur vagnen och fatta beslut. 

Och om undertecknad ogillar att vänta så avskyr hon att vänta på människor som ska fatta beslut, speciellt när besluten innefattar hennes framtid. När hon hamnar i sådana situationer (vilket faktiskt sker då och då) så ser hon helst att besluten fattas snabbt och omgående. Inte i maklig takt utdraget över flera veckor. Fast så jobbar tydligen konkursförvaltare, i alla fall vissa av dem...

Nu hör det till saken att undertecknad faktiskt är ganska duktig (om hon får säga det själv) på att leva i nuet. Och njuta av det hon har mitt framför nosen just för tillfället. Det kanske ni inte tror om henne men hon har faktiskt nog mycket vett att uppskatta morgonsolen, varma sommarvindar, mysstunden tillsammans med någon av de tre barnen eller de timmar som i går tillbringades på en hästrygg. Varm sol, öppna vidder, en stilla älv - snacka om terapi för själen!

Men även om här och nu för det mesta är bra, till och med underbart så måste undertecknad framåt och vidare. Väntan är förvisso också ett steg på vägen, men oftast ett väldigt lååångsamt steg. 

Stegen ska inte ske snabbt och ogenomtänkta - men de ska vara effektiva. 

Så det så!