Upptagen, mer stressad, eksem.

Undertecknad är upptagen, upptagnare och upptagnast, hon erkänner. Detta har resulterat i att hon även är stressad, mer stressad och mest stressad. Vilket i sin tur ger henne yrsel, sömnbrist och eksem, eller faktiskt snarare utslag. Magsåret är inte längre en möjlighet utan alldeles strax ett faktum. 

Ja, undertecknad är medveten om att det är hon som styr sitt liv och ställer upp på alla aktiviteter, men majoriteten av allt som "måste" göras är ju roliga saker. Undertecknad gillar roliga saker, problemet är att de tar tid. Och tid är en bristvara. Sen "måste" det även göras mindre roliga saker (läs: städa, tvätta, diska), saker som också tar tid. Sen finns det en hel hög med "borde göras" också, men till och med undertecknad inser sin begränsning och ägnar sig istället åt alla "måsten". 

Alla som känner undertecknad vet att hon "vill så det värker", dvs hon är enastående på att hitta på nya projekt och aktiviteter - allt för att hon vill lära sig så mycket som möjligt och hon vill framåt. Hela tiden framåt. 
Det som gör det hela besvärligt är att även undertecknad har en begränsad pott med energi, den börjar sina. Nästan rent av vara slut. 

De senaste dagarna har hon därför gjort så lite som möjligt på så lång tid som möjligt - hon måste försöka hitta en väg ut ur det här hysteriska levernet. 




Pausbild.


Liten Luva i hatt.




En bild istället för tusen ord.


Foto:Thomas Byberg


Älskade vänner! (del II)

Staketforskaren & Fröken Fiber

Grattis till eran förlovning!
(undertecknad börjar ana en epidemi - fler?)
&
Grattis till eran bulle i ugnen!






Too much love will kill you

Konserten igår var helt klart i världsklass! Peter Johansson är sjukt bra!

Undertecknad njöt från sekund ett, hela första akten var underbar trots den fulla gubben framför henne, som hade något yviga armrörelser, och trots sorlet från en av logerna på läktarna som stundtals störde. Sista låten i första akten avbröts dock av brandlarmet. Ljuset tändes, Jessica Andersson som precis börjat sjunga "The show must go on" såg förvånad ut, en inspelad röst meddelade att det var brand i byggnaden och uppmanade till utrymning - men publiken satt snällt kvar. Ingen hade särskilt bråttom ut. 
Nå, ingen fara på taket - the show could go on.



Undertecknad som från början var lite smygkär i Peter blev ännu mer kär i honom när han gjorde "Too much love will kill you" som är skriven av Brian May. Undertecknad hade måshud exakt hela låten. Snacka om välutförd powerballad. Mer än så krävs inte för att smälta undertecknads hjärta totalt.




Mot slutet fattade publiken att de faktiskt var tvungna att ställa sig upp och till sist så stod faktiskt större delen av publiken framme vid scen inklusive undertecknad. Peter uttryckte det så här: Vilken rockkonsert det här blev!
Undertecknad hade ett leende på läpparna när hon for hem den kvällen. Och ett blodigt ringfinger - det hade hon applåderat sönder. Inlevelse kallas det.

I want it all blev kvällens allsång framför scen.

Gissa vilken låt undertecknad nu sitter och lyssnar på?







"A kind of magic"

I kväll ska undertecknad och Karln gå på konsert - Champions of Rock. 
Undertecknad är full av förväntan. Konserten är en hyllning till Queen och som alla (med ett skapligt musiköra) vet är Queen sjuk bra. Och Peter Johansson är sjuk bra! Så det kan ju inte bli annat än just precis - sjukt bra! 




Dock ska undertecknad tillägga att det tråkigt att inte Morris är med - det finns ingen som uppskattar Queens musikskatter som hon! 





Älskade vänner!


Favorit-Morris & Favorit-Herr Kontant! 

Grattis till eran förlovning!
(eller som Karln skulle ha sagt - det var på tiden!) 





Kosmos, helt enkelt!

Återigen har Kosmos talat och denna gång även gett undertecknad en hemläxa.

Det är märkligt hur Kosmos verkar ha en baktanke med det mesta. Förra veckan kändes hopplös, fullkomligt apjobbig och svårgenomtränglig men rätt vad det var så skingrade sig molnen, en liten solstråle tryckte sig igenom och Kosmos presenterade sitt senast påhitt. Denna gång en inte så lätt uppgift men den har onekligen fångat undertecknads intresse. Hennes stackars hjärnkontor har sparkats igång och de små grå har fått jobba övertid. Uppgiften ska lösas. Så är det bara!

Förra veckan var inte bara apjobbig. Den påminde undertecknad om hur skört livet är - från en minut till en annan kan livet kastas omkull. 
Den påminde undertecknad om hur orättvist livet är - vissa kämpar och försöker. Andra får utan att uppskatta.
Den påminde undertecknad om hur viktigt det är att spara på energin - bort med alla energitjuvar. Bort och iväg!
Den påminde undertecknad om hur mycket lättare det är att tala klarspråk - missförstånd tar energi!
Den påminde undertecknad om hur härliga vänner hon har!

Nu är det måndag. Den här veckan kan bara bli bättre! Mot nya mål!



Tiden försvann försvinnande fort.

80-talet har aldrig någonsin gått så fort som det gjorde i lördags. Sällskapet kom dit, de skrattade, de åt, de åkte hem (var tog tiden vägen???). Tjipp tjopp och så var 80-talet över igen. Fort var det gjort, men trevligt var det.
Det är mer eller mindre obegripligt att folk faktiskt klädde sig på detta viset. Och det är helt underbart! Alla som känner undertecknad vet att lika lite som hon gillar köttbullar, lika mycket gillar hon 80-talet. 


Notera gärna texten "Norrbotten" i de läckra neonfärgerna. Erkänn
att ni blir lite avundsjuka...


Ozzy Osbourne?! Karln?




Ozzy, Karln, vem det nu var, kramar sin dotter.


Födelsedagsbarnet! Hurra!  Hurra!  Hurra!
Visst ser han ut som 30 år? Iaf som för 30 år sedan!


Coola killar




Kändistät fest - Madonna var också där.


Och en hel massa andra tjejer...


...och killar.


Förresten var det ett rockband där också. 

Självklart spelades det bara 80-tals musik, det bjöds på kassler med ananas och det lektes charader, allt precis som för 30 år sedan. 

Undertecknad med sällskap tackar för en mycket underhållande kväll och hoppas att vinkylen nu är fylld till bredden och igång! 


En svunnen tid i närtid.

Imorgon kommer ni alla vakna och tro att det är den 2 oktober 2010. Men det är fel, fel, fel!
Imorgon kommer det att vara den 2 oktober 1980. I alla fall för valda delar av kommunens befolkning, de som ska fira Fixarn som slår på stort och fyller 30 år. Han har ordnat kalas, med tema 80-tal. Det var visst då han föddes, karln där.  
Undertecknad ska visserligen njuta av den tidiga morgontimmen och bege sig till det sjuka huset för några timmars jobb men sedan ska hon hem och ta på sig "stassen á la 80-tal". Och som hon har letat efter denna stass, i kartonger och lådor, i garderober och förråd. Problemet är att det är ganska mycket 80-tal över det mode som råder just nu och undertecknad vill ju gärna ta det steget längre. Men skam den som ger sig, till slut fann hon vad hon letat efter. Vad det blev för resultat det visar sig imorgon. Den 2 oktober 1980.

Och vi kan väl tillsammans ge Fixarn ett fyrfaldigt leve (för det är idag han fyller år): Hipp Hipp Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!!!


RSS 2.0