I behov av påminnelse!
Påminn undertecknad om att hon e-g-e-n-t-l-i-g-e-n har ett ganska bra liv. Om hon bortser från lönekontor, försäkringskassan, arbetsgivare och andra störande moment så är det bra. Påminn henne!
Byte av yrke eller lönekuvert?
Att barn kostar pengar behöver man inte vara hjärnkirurg för att lista ut, knappt ens sjuksköterska. Däremot borde man ha lön som en hjärnkirurg (och inte som en sjuksköterska) för att ha råd att klä på de stackars små liven.
När undertecknad precis har försett dem med strumpor, underkläder, byxor, tröjor, skor, galonkläder, stövlar och så vidare till den milda grad att hon var tvungen att beställa ett nytt bankkort är det nu dags att inhandla vinterkläder...
I den norra delen av landet (där undertecknad med barn är bofasta) är det vinter större delen av året, barnen är dessutom placerade på skola/förskola som vistas utomhus v-a-r-j-e dag, oavsett väderlek, så vinterklädernas kvalité är viktig. Undertecknad brukar hålla sig till de vinterkläder som håller hög kvalité men ändå ligger i en överkomlig prisklass, trots det vet hon exakt var "ruinens brant" är belägen.
Hon misstänker att det har att göra med att hon fortfarande sjuksköterska och inte hjärnkirurg - det finns ett uppenbart problem!
I den norra delen av landet (där undertecknad med barn är bofasta) är det vinter större delen av året, barnen är dessutom placerade på skola/förskola som vistas utomhus v-a-r-j-e dag, oavsett väderlek, så vinterklädernas kvalité är viktig. Undertecknad brukar hålla sig till de vinterkläder som håller hög kvalité men ändå ligger i en överkomlig prisklass, trots det vet hon exakt var "ruinens brant" är belägen.
Hon misstänker att det har att göra med att hon fortfarande sjuksköterska och inte hjärnkirurg - det finns ett uppenbart problem!
K*t, glad & tacksam...
"Man ska vara tacksam över att man har ett arbete", brukar det heta, undertecknad är väldigt tacksam.
Igår när hon anlände till arbetsplatsen kom hon genast ihåg att hon är otroligt tacksam och glad över att få arbeta exakt där hon arbetar. Egentligen kom hon på det redan innan hon rent fysiskt var p-å arbetsplatsen. I jakten på parkeringsplats kom tacksamhetskänslorna smygande. Efter en ansenlig promenad från bilen (friskvård förvisso...) stod hon i pyjamasautomaten - och där kom känslorna av glädje galopperande.
När hon, efter några timmars rusande i korridorerna, hade tid att slänga ett öga i schemapärmen insåg hon att i princip hela hennes schema var omdiffat - då kände hon sig både glad och tacksam - samtidigt!
Det krävdes knappt 9 timmar för att undertecknad skulle bli både glad, tacksam & väl påmind om hur bra allting fungerar!
Igår när hon anlände till arbetsplatsen kom hon genast ihåg att hon är otroligt tacksam och glad över att få arbeta exakt där hon arbetar. Egentligen kom hon på det redan innan hon rent fysiskt var p-å arbetsplatsen. I jakten på parkeringsplats kom tacksamhetskänslorna smygande. Efter en ansenlig promenad från bilen (friskvård förvisso...) stod hon i pyjamasautomaten - och där kom känslorna av glädje galopperande.
När hon, efter några timmars rusande i korridorerna, hade tid att slänga ett öga i schemapärmen insåg hon att i princip hela hennes schema var omdiffat - då kände hon sig både glad och tacksam - samtidigt!
Det krävdes knappt 9 timmar för att undertecknad skulle bli både glad, tacksam & väl påmind om hur bra allting fungerar!
Höstterminen är här!
Och därmed är sommarlovet slut. Ikväll har det varit ballonguppsläpp på skolan där 6-åringen börjar from morgondagen. Karln åker till huvudstaden för arbete i fem dagar, undertecknad ska (ve & fasa) återvända till Voldemorts fästning, 3-åringen återvänder till förskolan och mormor blir åter i tjänst. Verkligheten är visst här nu.
1, 2,3 ost - nu kör vi!
Fram i vindrutan - igen...
Trots att hon i föregående inlägg skrev att hon nu skulle invänta rätt tid och rätt möjlighet kommer hon på sig själv med att sitta på LTU's hemsida och söka efter en kurs (eller två). Hopplös typ den där undertecknad! (fast ni hör ju själva hur prilligt det låter - undertecknad ska invänta...)
Men hon har ju så svårt att låta små ideér passera obemärkta. De måste ses över och kvalitékontrolleras, kanske är det ett guldkorn som bara måste tas om hand. Det finns ju så mycket som är roligt och intressant!
Nu har hon skapat sig en bild av möjligheterna, en dusch som rensar tankarna och sedan sova på saken - så får vi se om den lilla idén är värd att lägga energi på.
Nu har hon skapat sig en bild av möjligheterna, en dusch som rensar tankarna och sedan sova på saken - så får vi se om den lilla idén är värd att lägga energi på.
Bak & fram, fram & bak.
Idag säger undertecknad som Edna skulle ha sagt "Det finns en anledning att backspegeln är så liten och vindrutan är så stor, dit du är på väg är mycket viktigare än där du har varit" - nu ska undertecknad härda ut en handfull veckor så hon sedan kan lägga "varit" åt handlingarna och koncentrera sig på något helt annat.
Idag har hon gjort sitt yttersta för att slippa undan sanningen och nu kan ingen säga att hon inte har försökt!
Antagligen är det precis som b-å-d-e Dileva & Morris säger, Kosmos kommer meddela när det är dags. Så undertecknad lägger ner vapnen och sätter sig ner för att invänta både rätt tid och rätt möjlighet. Hon har ju en stund på sig.
Tillsvidare ska hon försöka finna stillhet, ro och tystnad. En retreat helg hade ju inte varit helt fel...
Idag har hon gjort sitt yttersta för att slippa undan sanningen och nu kan ingen säga att hon inte har försökt!
Antagligen är det precis som b-å-d-e Dileva & Morris säger, Kosmos kommer meddela när det är dags. Så undertecknad lägger ner vapnen och sätter sig ner för att invänta både rätt tid och rätt möjlighet. Hon har ju en stund på sig.
Tillsvidare ska hon försöka finna stillhet, ro och tystnad. En retreat helg hade ju inte varit helt fel...
Sanningen om slutet av sommaren.
Sommaren har varit lång, varm och välbehövlig. Undertecknad har varit ledig sammanlagt 8 veckor (varav det återstår 10 dagar) så hon får väl inte klaga.
Nu är det dock snart slut på sommaren och verkligheten börjar krypa sig på. Ganska skönt att åter få rutiner i vardagen, speciellt för familjens yngsta medlemmar men (!) det finns ett stort m-e-n.
Undertecknad har verkligen gjort sitt absolut bästa för att i sommarvärmen förtränga och ignorera sanningen. Hon har dessutom haft (om än ett litet så har det funnits ett) ett litet-litet-litet hopp om att hösten skulle innebära en förändring.
Nu är är hösten strax här och med den kom sanningen, sanningen innebär ingen förändring och undertecknad blev genast på dåligt humör. Hon har visserligen någonstans i bakhuvudet begripigt att förändring är för bra för att vara sant, men ni vet ju det där med att hoppet är det sista som lämnar en. Sanningen innebär att hon måste återvända till Voldemorts-fästning.
I praktiken innebär det dock inte så länge, ca en handfull veckor, undertecknad kan sedan åter be om att få "ledighet". Men den fulla handen med veckor känns rent ut sagt outhärdliga, vidriga och direkt ångestframkallande! Dessutom känns det bortkastat, undertecknad skulle kunna åstadkomma och prestera så mycket mer en stund till. MEN inte i Voldemorts-fästning!
Nu tänker majoriteten av er att undertecknad är fånig och borde vara t-a-c-k-s-a-m att hon har ett arbete och att en handfull veckor är väl ingenting. Undertecknad förstår hur ni tänker men håller inte med. Hon vill ha förändring och hon vill ha det NYSS!
Så om ni nu ursäktar så ska undertecknad gå och tycka synd om sig själv en stund.
Sedan ska hon åter försöka skapa en flyktväg bort från sanningen - för det sista som lämnar människan är hoppet (i undertecknads fall tjurigheten)!
Nu är är hösten strax här och med den kom sanningen, sanningen innebär ingen förändring och undertecknad blev genast på dåligt humör. Hon har visserligen någonstans i bakhuvudet begripigt att förändring är för bra för att vara sant, men ni vet ju det där med att hoppet är det sista som lämnar en. Sanningen innebär att hon måste återvända till Voldemorts-fästning.
I praktiken innebär det dock inte så länge, ca en handfull veckor, undertecknad kan sedan åter be om att få "ledighet". Men den fulla handen med veckor känns rent ut sagt outhärdliga, vidriga och direkt ångestframkallande! Dessutom känns det bortkastat, undertecknad skulle kunna åstadkomma och prestera så mycket mer en stund till. MEN inte i Voldemorts-fästning!
Nu tänker majoriteten av er att undertecknad är fånig och borde vara t-a-c-k-s-a-m att hon har ett arbete och att en handfull veckor är väl ingenting. Undertecknad förstår hur ni tänker men håller inte med. Hon vill ha förändring och hon vill ha det NYSS!
Så om ni nu ursäktar så ska undertecknad gå och tycka synd om sig själv en stund.
Sedan ska hon åter försöka skapa en flyktväg bort från sanningen - för det sista som lämnar människan är hoppet (i undertecknads fall tjurigheten)!
