Uppdatering.

Sedan sist har läget förbättrats något. 

Det står en "ny" diskmaskin i undertecknads kök. 

Undertecknad och Kosmos börjar så sakteliga komma överens igen.

I övrigt har sonen fått en cross. En liten röd historia. Inget märkvärdigt. Han är nöjd. Det är huvudsaken.  

Lilla Madame har gjort sin 6-månaders fotografering idag. Spännande att se resultatet! 

Däremot har undertecknad insett att hennes hjärna tagit tidig semester i år. Så många saker som hon glömt de senaste dagarna har hon inte glömt på länge. Bekymrande. Speciellt när hon har rykte om sig att "vara så ordningsam". Jaja. Även solen har sina fläckar! 

Nu ska undertecknad spendera lite tid i soffan innan veckan fortsätter i sin hysteriska framfart.

Felkod

Kosmos och undertecknad är uppenbarligen på kant med varandra. Varför? Undertecknad har ingen aning. Hade hon haft det hade hon kunnat åtgärda problemet. Nu verkar det som att Kosmos är på sitt absolut sämsta humör.

De framtida jobbplanerna går inte alls enligt planerna. "Andra orsaker" dök upp.

Den planerade 30-årsfesten gick inte heller enligt planerna utan fick omstyras helt.

Mormors flytt är en riktig energitjuv.

Löneförhöjningen är ett skämt.

Och nu, ikväll, har diskmaskinen gått och blivit trasig. Vilket innebär att även denna månad kommer gå i fattigdomens tecken. Månad nr 9. Inte för att undertecknad räknat...

Och ja! Undertecknad tror att Kosmos är ute efter henne. Det känns så i alla fall. Låt henne bara få tro det ett tag. Det går över.

Nu ska hon göra en Fågel Fenix - brinna upp och komma igen.



Soffmys


Nu kan han köra cross!


Boot Camp - done!

Vårens omgång av Boot Camp är avslutad. Sista (mördar)passet utfördes i förmiddags.

Undertecknad kan stolt meddela att hon genomfört samtliga uppgifter på samtliga pass. Stundtals med viss dödslängtan men ändå!

Fast! Undertecknad har ett pass kvar att köra eftersom hon var alldeles för förkyld för att delta en lördag.
Det får bli på onsdag.

Sen gäller det att fortsätta träna. För visst har dessa 4 veckor gjort undertecknads muskler liiite starkare och hennes kondition har blivit liiite bättre. Att sluta nu vore ren idioti.

Undertecknad ser dock fram emot hösten - då är det dags för nästa omgång!


Uselt! Bedrövligt!

Det går inte riktigt som undertecknad skulle önska just nu. Det känns faktiskt ganska bedrövligt. 

Hennes arbetsgivare har gjort klart årets lönerevision och meddelade under tisdagen den nya lönen.

Man kan, för att uttrycka sig milt, säga att undertecknad blev arg (och hon är inte ensam).  
Man kan också, för att vara helt sanningsenlig, konstatera att den nya lönen är ett hån mot alla erfarna i samma yrkeskategori som undertecknad. Ett skämt! En förnedring!
De nyutexaminerade har däremot dragit en vinstlott. Och missförstå undertecknad rätt, hon tycker att det är JÄTTEBRA att ingångslönerna höjs. MEN kanske borde den personal som redan arbetar, som har flera års erfarenhet och kunskap uppskattas lite mer...kanske.

I vilket annat yrke har nyutexaminerade högre lön än de som har mer än 5 års erfarenhet och kunskap? I vilket annat yrke?

Chefen ovanför chefens chef uttryckte sig så här: "vi som arbetsgivare vill att det ska löna sig att utbilda sig". Det sa hon efter hon hade sagt: "Kommunal har ju förhandlat så bra så nu kommer det knappt vara någon skillnad på undersköterskor och sjuksköterskor"

Se där ja. 

Så med andra ord är en erfaren sjuksköterska betydligt mindre "värd" än en nyutexaminerad och ska dessutom ha mer eller mindre samma lön som en undersköterska. 

Och återigen, missförstå undertecknad rätt, undersköterskor behövs och hon tycker att de också förtjänar en bättre lön. MEN de har inte 3 års högskoleutbildning och de har definitivt inte samma ansvar som en sjuksköterska.

Kanske vore det dags att ge betalt inte bara efter erfarenhet och kunskap utan också efter ansvar. Kanske. 

Kanske. 



Nu är det krig!

Generalen är inte bara upprörd. Generalen är skitförbannad! 


Lilla Madame, 5,5 månader.


Soffmys.


Givakt!

Samtliga trupper är lediga tills vidare. Generalen planerar omgruppering.

Utgå!

Ibland känns det så oerhört frustrerande!

"Frustration är en psykologisk term som avser den besvikelse som någon känner när vägen till ett eftersträvat mål hindras.

Ordet frustration används i samband med att man strävar efter ett mål för att få behovstillfredställelse och hindras i detta. När resultatet uteblir känner vi irritation, missmod, ilska och liknande, det som med ett gemensamt namn kallas frustration."

Nej, undertecknad kunde inte på något vis ha sagt det bättre själv. Precis den känslan av irritation/missmod och faktiskt en släng ilska rumsterar just nu om inuti undertecknad. Hela hennes inre skriker, vrålar och stampar likt en treåring som inte får som den vill. Undertecknads yttre kämpar för att hålla masken och försöker lista ut på vilket sätt hon ska omvandla sin frustrerade energi till postitiv, glad och snäll energi.

Och det är inte så lätt som det låter! 



Förtydligande.

Kosmos må vilja att undertecknad ska vänta, men några fler barn väntar hon icke, hon upprepar i-c-k-e, på. Tack, det räcker alldeles utomordentligt med de tre stycken hon redan äger och har. 

För övrigt angående väntandet så roar sig undertecknad fortfarande med det. Eller roar och roar, hon avskyr att behöva vänta på saker som hon inte själv kan påverka. I flera dagar har hon väntat. Och som det ser ut så får hon vackert fortsätta med det. 

Under tiden ska hon laga en sko och vika tvätt. 

Roger ut.

Öva, vänta, öva, vänta, vänta, öva....

Undertecknad börjar tro att Kosmos är i farten nu igen, med en enda punkt på dagordningen - att lära undertecknad den ädla konsten att vara tålmodig.

Undertecknad tycker att hon övat nog länge redan, men Kosmos är uppenbarligen av en heeelt annan åsikt.

Undertecknad är inte bra på att vänta. Inte på en fläck. Det gör fysiskt ont i henne när hon tvingas till den hemska (o)aktiviteten.

Hon vill helst att saker och ting ska ske nyss-och-helst-igår. Att vänta är ingenting annat än ett...evigt väntande.

Men för all del, hon kan öva en liten stund till. Hon antar att hon inte har något bättre för sig...


Söndag förmiddag.

Undertecknad tror att hon ordat om detta flertalet gånger redan men det kan upprepas: Ensamstående gör ett enastående arbete!

Undertecknad har varit ensam med tre barn (och en förkylning) sedan tidig onsdag morgon. Det kräver sin insats. Speciellt när barnen består av ett stycke uppfinningsrik 7-åring, ett stycke yrslig 4-åring samt ett stycke sällskapssjuk 5-månaders bebis.

Banala saker som toalettbesök bör ta max 15 sekunder, eller ännu hellre, uteslutas helt för att undvika katastrofer och missöden.

Igår kom undertecknad in på toaletten och möttes av 7-åringen, uppflugen på handfats-bänken, i full färd med att leka vattenkrig. Med sig själv. Mot spegeln. Hela spegeln (och spegeln är stor) dröp av vatten...

4-åringen är ömsom på fönsterbrädorna, ömsom i köksskåpen, ömsom hoppandes i soffan, ömsom kutandes runt runt runt runt i huset till tonerna av sina egna högljudda tjut. Hyss skapas hela tiden på samtliga platser, oavbrutet!

Förkylningen har bosatt sig i undertecknads bihålor. Världens högsta berg finns i undertecknads tvättstuga och består av smutsiga plagg. I övrigt är det söndag igen.


Välkommen till Kungliga gatan!

Sisådär ja! Då har Mormor fått sig ett nytt hem!

Ett riktigt fint hem om undertecknad får säga det själv! Ett hem med allt det Mormor ville ha. Rum, två stycken till antalet. En diskmaskin. Köksskåp. Bilplats. Samt med de fördelar undertecknad tycker att Mormor behöver; gott om garderober (lika med bra förvaring), ljust och trevligt, hiss och centralt beläget.

Mormor. Hon hade inte ens tänkt gå och titta på lägenheten. Hon trodde nämligen att det var än si och än så. Undertecknad ville inte lyssna på det örat utan bokade tid för visning.

Väl där hann Mormor knappt se färdigt hela lägenheten innan hon utbrast: "-Den här vill jag ha!".

Ja vad ska undertecknad säga. Den där Tornedalsgenen...

Nåväl. Mormor har fått ett hem. Ett fint sådant. Mission completed!


Trevlig fredag!

Eller som lilla Madame skulle ha uttryckt det: "-oiiiiiiiii!"


Lilla Madame 5 månader


Söndag, måndag eller var det onsdag?!

Undertecknad är helt slut. Det här med långhelger är otroligt påfrestande. Det borde vara ett gyllene tillfälle att vila och ta det lugnt, istället blir det ett tillfälle att hinna göra så mycket som möjligt när alla är samlade. Tackochlov att det äntligen är måndag, eh tisdag...eh...äh...vardag!

Föregående vecka var onekligen intensiv. Den här veckan ser inte ut att blir ett dugg bättre.

Undertecknads hjärna går för högvarv mest hela tiden. Det är mycket som ska planeras, väntas på och ordnas. Dessutom har Mormor sålt sitt hem och ska flytta ut snart, väldigt snart. Dock är hon väldigt utan bostad att flytta till och på något vis så är undertecknad inblandad i jakten på det nya hemmet. Det är inte så lätt att skramla fram en bostad som på alla vis faller Mormor i smaken (dessutom är hon utrustad med "tjurighets-genen-från-Tornedalen").

Karln har åkt ner till huvudstaden för arbete där hela återstoden av den här veckan.  

Boot Campen fortsätter. Under lördagens pass som blev på söndag ville undertecknad bokstavligen kräkas, men det var skönt efteråt. Ikväll är det dags igen (för visst var det onsdag?), bara nu undertecknad kan fara. Hon känner att det är på gång något skumt i halsen...typiskt. Samtidigt är det vansinnigt skönt att ta ut sig fysiskt. Det mentala blir lite lättare då. 

Nå väl, äventyret fortsätter. 


RSS 2.0