kloksmart

Den här årstiden är underbar, ljuset är äntligen tillbaka. Det betyder att solen skiner in genom alla fönster och synliggör därmed minsta lilla dammkorn och de kolossala mängderna katthår som pryder golv och möbler.

På tal om katthår så är det otroligt hur mycket päls det finns på e-n katt, för att inte tala om hur mycket päls det finns på t-v-å katter. Och med tanke på att katterna släpper hår på samma vis som en torr gran barrar är det faktiskt ett mirakel att det för huvudtaget finns några hårstrån kvar på odjuren.

Solens skinande bidrar även till att snön smälter, smältande snö blir blöt. Blöt snö blir blöta vantar. Blöta vantar luktar inte gott när de legat i en byrålåda. Så ni vet.
Smältande snö blir även kletig. Kletig snö fastnar mer än gärna i underredet på ovannämnda katt. Kletigt katt-underrede är lika med smutsiga golv och inventrarier. Som om det inte vore nog med allt damm och päls...
Så nu gäller återigen devisen: Den som släpper ut katten tvättar katten!

Det heter ju att "Diamanter är en flickas bästa vän" och håll med om att det låter bra mycket trevligare än "Dammsugare är en flickas bästa vän".

Undertecknad och Luvan är tillsammans inne i badummet. Undertecknad har precis klivit ur duschen och Luvan är där mest bara för att, ja, för att. Medan undertecknad torkar håret är Luvan fullt upptagen med att slita av sig de nyss påtagna strumpbyxorna samt den relativt nybytta blöjan. Hon ska -"Pika". Undertecknad tycker att det låter som en bra idé och svarar något i stil med  - "Potta, sitta ner, bra" för att sedan återgå till sitt göra. Luvan, hon utför uppdraget precis som utlovat, hon "pikar". Stående. Mot toastolen. P-r-e-c-i-s som sin pappa och storebror. Förvisso rätt tänkt, men så fel det blev. Ingen hade ju upplyst henne om att det behövdes en förlängningsslang för den manövern...

Tisdag 9 mars. Sophämtning står det med stora bokstäver i kalendern. Undertecknad både ser och läser att det står "SOPHÄMTNING", noterar även att det står träning framåt kvällen. Check.

Frukosten äts, ungarna lämnas på förskolan, undertecknad som efter sitt maratonjobbande fortfarande känner sig nästintill bakis lägger sig på soffan (eventuellt råkar hon somna lite också, men bara lite). Friden störs av ett bullrande och dundrande som låter snarlikt sopbilen. SOPBILEN! Undertecknads lilla hjärnkontor snabbspolar tillbaka några timmar; kalender, sophämtning, soptunnorna var inte utställda när ungarna skjutsades till förskolan (DET vet undertecknad med säkerhet eftersom hon nio av tio gånger brukar backa på dem). Dundrandet närmar sig och undertecknad når fram till köksfönstret lagom för att se sopbilen köra förbi. Minst tjugosju olika svordomar hinner passera innan hon inser att sopbilen vänder för att tömma soptunnorna i husen tvärs över gatan... 

Undertecknad flyger ut i hallen, snubblar på katten, fångar jackan och lyckas få ner fötterna i ett par skor, kastar sig ut genom ytterdörren och rusar ut på gatan - får ögonkontakt med sopbilschauffören och lyckas genom någon form av charader få honom att förstå att han ska vänta, undertecknad ska bara..., hugger tag i tunnorna, inser att de är fastfrusna, ger dem några välriktade sparkar och får tillslut lös dem.  Släpar dem över gatan och slänger en blick upp i lastbilshytten bara för att konstatera att chauffören sitter dubbelvikt (!) och skrattar. Som om inte underteckad redan kände sig nog dum där hon stod bredvid soptunnorna iklädd skoterstövlar, pyjamasbyxor, jacka på trekvart och håret på ända så ger chauffören henne tummen upp...

J-ä-t-t-e-k-u-l, verkligen.  Trevligt att kunna glädja någon på tisdag förmiddag.

Undertecknad tycker inte om att tanka och hon tycker verkligen inte om att tanka på bemannade bensinstationer. Idag var hon så illa tvungen, v-suttinen gick på ångorna. Sagt och gjort -  sjuhundrafemtionio (759) ynka riksdaler gick kalaset på. Väl framme vid kassan öppnar undertecknad börsen och inser...att...betalkortet...är...inte...där. Hon har ett svagt guldfiskminne om var det eventuellt kan befinna sig och ringer upp Karln som glatt svarar: - Ditt kort?! Ja i Luleå.
I L-u-l-e-å. Jaaa, så bra! Synd bara att Undertecknad befinner sig på en bensinstation i Boden...