För 4 månader sen...

...föddes det en mycket liten Madame! 




Samma lilla Madame sitter nu i sin stol vid matbordet, har både fingrarna och leksakerna i munnen, testar sin röst och skrattar! Undertecknad kan inte för sitt liv komma ihåg att det gick så här fort med de två större varianterna.




Fast! Vet ni vad värre är? På måndag är det 4 år sedan Luvan föddes. 4! År!

Herregud! Tänk vad gammal undertecknad skulle vara om hon åldrades lika fort som sina barn!



Jo just det!

Undertecknad har ju glömt att visa! 





Dubbelsuck - dubbelinflammation!

Dubbelsidig öroninflammation och dessutom har trumhinnan på höger sida gått sönder. Sisådärja. Och dubbelsuck!

Antibiotikabyte och dubbel så lång behandlingstid. Nu hoppas vi att det hjälper! Oklart om lilla Madame haft haft kvar någon elak bacillusk från förra vändan. Inflammationen befann sig då i höger öra, där trumhinnan nu är trasig.

Inte konstigt att hon skrikit som en stucken gris hela natten, stackars barn! Undertecknads mammahjärta vrålar av smärta när lilla Madame har så ont och det inte går att hjälpa henne.

Det talas nu om öronbarn. Men undertecknad ber a-l-l-a högre makter om att lilla Madame slipper få detta hemska en gång till inom den närmaste (och en bra stund därefter) framtiden.

Håll nu alla era tummar att denna natten blir någorlunda bra!


Rond 2 - pling!

Undertecknad bestämde nyligen att efter Lilla Madames avslutade antibiotikakur så skulle det inte vara mer sjukdomar och absolut inte mer besök på vårdinrättningar!

Nu sitter hon på vårdcentralen (vårdinrättning) med en Liten Madame som skrikit sig blå under h-e-l-a natten, eftersom hon haft ont i öronen. Förmodligen har öroninflammationen (sjukdom) återvänt.

Suck. Dubbelsuck!


För liv!

Mot raketbajs! 

Nu är probiotiska droppar inköpta till Lilla Madame, det är helt klart värt ett försök om det innebär att Lilla Madame och undertecknad får sova på nätterna. Undertecknad är full av hopp eftersom hon inbillar sig att probiotika är bra på fler än ett sätt. En glad & harmonisk mage betyder bättre immunförsvar. Fint låter det och undertecknad tror på det. Och som alla vet "kan tro försätta berg". 

Nu hoppas vi på snabbt & varaktigt reslutat.



På natten ska man sova!

Inleder med en uppmaning: Alla som inte är intresserade av småbarnslivets stora och små bekymmer kan sluta läsa nu.

Som bekant har Lilla Madame haft öroninflammation. Öroninflammationen behandlades med antibiotika vilket fungerade bra, lite för bra. Inflammationen i öronen är borta, så även Lilla Madames normala tarmflora. Detta har resulterat i raketbajs. 

Raketbajs har icke förstått skillnaden på natt och dag vilket är lite bekymrande. Lilla Madame är numer väl införstådd med skillnaden på natt och dag och skulle förmodligen sova ypperligt (så ypperligt en bebis nu sover) om hon slapp bli väckt av blöjbyten stup i sekunden. Undertecknad skulle också sova betydligt bättre. Att byta en kissblöja eller två är ingenting mot att byta sex stycken raketbajsblöjor per natt. Undertecknad känner sig skrynklig. 

Ingenting blir bättre av att Luvan är riktigt aktiv på nätterna. Viftar, sparkar, gnäller, gnyr, tjoar, ropar och pratar - i sömnen. Hon är  lyckligt ovetande eftersom hon sover, Karln är lyckligt ovetande eftersom han sover, undertecknad är smärtsamt medveten eftersom hon inte sover. Undertecknad känner sig trött. 

Man tycker att undertecknad borde veta vid nr 3 att det i produktbeskrivningen står "garanterar störd nattsömn", men tydligen glömmer man så lätt. 

Undertecknad tackar dock alla högre makter att det finns kaffe!


Lycka är...

...att kunna sitta med vid matbordet, även om det bara blir korta stunder så här i början!


11 mars 2012


Tredje & sista dopet avklarat!


Lilla Madame har idag blivit döpt. 
Hon fick tre namn, två gudföräldrar och en drös fina presenter. 
Inte illa för en söndag i Mars. 

Det hela avlöpte snabbt och smidigt. Inga missöden. Ingen nervositet. Ingen stress. Lungt och fint! 3 timmar från start till mål tog hela kalaset. Rutinerat om undertecknad får säga det själv.

Lilla Madame var iklädd samma dopklänning som båda hennes äldre syskon haft, även undertecknad är döpt i den. Undertecknad tycker att det är fint att alla haft samma klänning. Det är undertecknads farmor som har sytt den och alla som blivit döpta i denna klänning har sina namn broderade på framsidan.
Det var dock sista gången som undertecknad använde den, men hon tänker spara den - kanske får hon se sina framtida barnbarn i den.

Nu ska undertecknad ta sin demens i kragen och börja fylla i babyboken som Lilla Madame fick, det börjar vara hög tid. Det händer så mycket så fort och det gäller att skriva ner det medan hon fortfarande kommer ihåg. 



Sjukdom - vik hädan!

De senaste månaderna har allt för mycket tid spenderats på olika vårdinrättningar. Och det har till största del skett på jourtider, högst opraktiskt!

Karln har stått för majoriteten av besöken tätt följd av den äldsta dottern. Även Lilla Madame och några speciellt utvalda i familjens yttre krets har dragit sitt strå till stacken.

Hjärtklappning, bröstsmärtor, lunginflammtion och nu öroninflammation toppat med vaxproppar och de sedvanliga förkylningarna har stått på menyn.

Karln är grundligt undersökt och därmed friad från de dödligaste diagnoserna. Antibiotikakurerna har gett önskad effekt, öronen är spolade, snoret snutet och nu hoppas undertecknad innerligt att hon slipper sätta så mycket som en liten tå på någon vårdinrättning!

Snart är vi alla friska och ska så förbli! Nu får det vara nog! Punkt!


Äntligen

...har Lilla Madame fått sina händer att göra som hon önskar (något så när i alla fall). Nu ska hon bara lyckas få sig en smakbit av den där grejen. Mycket att göra, mycket att göra!


RSS 2.0