Det är vårvinter...

...det är sol, det är varmt, det är uteaktiviteter och det är fullt ös. Undertecknad har inte tid att blogga.

Hon återkommer när det blivit dåligt väder!


Konsten att plocka in i diskmaskinen...

Undertecknad har undrat varför det tar så lång tid för henne att "laga en måltid", "fylla en tvättmaskin" "bädda sängarna" eller för den delen "plocka in i diskmaskinen efter frukost". Hon börjar misstänka att det har något med följande scenario att göra. Men  hon är inte säker...

Hon börjar plocka disk från köksbordet, passerar kaffebryggaren för att inse att det använda kaffefiltret sitter kvar, kastar det i komposten - konstaterar att den behöver tömmas, knyter ihop påsen och går för att sätta ut den på bron, i hallen möts hon av en hög med vinterskor, hinner i alla fall sätta ut komposten på bron innan hon sätter in skorna i garderoben, där ligger det en fleecehalsduk som ser lite ledsen ut, den skulle nog behöva tvättas, ja då kan hon lika gärna tvätta ungarnas alla fleecekläder, det var ju ett tag sen. Samlar ihop en hög på hallgolvet, besöker badrummet för att hämta smutstvätten därifrån (när hon ändå ska ner i källaren liksom), placerar även detta i högen med tvätt då det händer något i köket, beger sig dit, serverar något av barnen vad de nu är på jakt efter, inser att hon höll på att fylla diskmaskinen. Hämtar mer disk från köksbordet, böjer sig ner för att plocka upp brödbiten som ligger på golvet, konstaterar att här var det väldigt smuligt, hämtar dammsugaren, möts av tvätthögen när hon kommer ut i hallen - ja, just det tvättmaskinen!

Dammsuger faktiskt färdigt men med tanken att hon tar toagolvet när hon städar där inne. Går ner i tvättstugan, slår igång en maskin, sorterar lite tvätt, kommer på sig själv med att det inte var det hon skulle göra, börjar vika några torra klädesplagg från tvättlinan, kommer på sig själv med att det inte heller var rätt sysselsättning.Tar med den rena kökshanduken upp. Återvänder till köket, hämtar disktrasan för att torka av bordet, upptäcker att blommorna i fönstret behöver lite vatten, vattnar dem, tycker det vore trevligt med lite musik, startar Spotify, hamnar i en diskussion på facebook, ska bara kolla en sak, väntar på att sidan laddas, ser disktrasan - ja just det!

Återvänder till diskbänken, lastar in en kopp i diskmaskinen, möts av tomkartonger, bär dem till påsen som ska till återvinningen....osv i all oändlighet.

Hon är glad att frukosten är undanplockad innan middagen ska serveras. Fast oftast brukar det bli exakt samma scenario när hon ska laga middag, fast då med det delikata inslaget "Just fn, hon hade ju något på spisen". Hopplöst. Hopplöst! 




Söndagsmys.

Storebror & Lilla Madame ser på TV tillsammans.


En helt vanlig blåmåndag i rosahuset.

Måndag. 

Alla friska - check!  
(bortsett från Karln, men han är inte sjukare än att han jobbar). 

Alla är på jobb, förskola & skola - check! 
(Undertecknad frågade Luvan om hon ville vara hemma idag, svaret löd: "-Nej, jag ska till förskolan och leka med mina kompisar så det så!")

Kylen är tom - check! 

Tvättstugan är full - check! 

Dammvargarna huserar fritt - check! 

Vardagen är åter här. Check! 





Hallå hallå!


Hallå!


Vid sjukdom, var god stanna hemma!

Luvan (vi återgår till hennes originalnamn) börjar nu anta sin rätta skepnad. Ögonen lyser återigen av bus och hon kan nog strax betraktas som helt återställd! 
Hon blir dock hemma resten av den här veckan så antibiotikakuren kan avslutas. Sedan kan hon återgå till sina kompisar på förskolan, det enda som skrämmer undertecknad är den fruktade, avskyvärda & vidriga magsjukan!

Det är för henne HELT obegripligt varför inte föräldrar har vett nog att stanna hemma med sina kräkande barn alla de 48 timmarna som rekommenderas. Till protokollet bör tilläggas att de 48 timmarna gäller EFTER sista kräkningen/toalettbesöket - inte 48 timmar från första drabbningen! 
När folk inte har vett till detta cirkulerar smittan bara runt, runt, runt, runt...

Undertecknad funderar på att låta Luvan vara hemma till midsommar eller så. För magsjuka graderas ungefär som PEST

Tackförordet! 



Pneumoni.

Eller lunginflammation. Det blev diagnosen efter gårdagens läkarbesök. Kvällen ängnades åt att med milt tvång försöka få i dottern antibiotika. Att få en tjurig snart-4-åring (som dessutom är vädur) att ta flytande antibiotika är som att försöka få in en vild tiger i en kattbur. Nästintill omöjligt. Hon hade bestämt sig för att inte ta medicinen och undertecknad hade bestämt sig för att hon skulle ta medicinen. Och så stångades de blodiga. 

(VARFÖR har ingen uppfunnit smaklös antibiotika?) 

Nåväl, kampen gav resultat. Efter två doser meducin samt en lång natts sömn var hon feberfri för första gången på nästan en vecka. Härligt!

Annars är det idag "bara" -22° och snön har vräkt ner. Det var nästan snö upp till knäna på undertecknad när hon begav sig ut på gården. Visserligen fjäderlätt men ändå...
Därför blev undertecknad väldigtjätteotroligt glad när Fixarn kom med traktorn och röjde hela gården! 

Nu är himlen nästan klarblå, snöflingorna har hejdat sig, gården är skottad och det är dags att ge mitt-på-dagen-dosen-antibiotika...



Trött i ögat.

Undertecknad är trött. Dottern modell äldre är fortfarande sjuk vilket kräver sitt engagemang om nätterna. Man skulle lätt kunna tro att det är bebisen på 2 månader som håller undertecknad vaken nattetid. Men icke (pepparpeppar...). Från kl 22.00- kl.~04.00 sover hon så gott, så gott (pepparpeppar...), för att sedan äta och somna om igen, även om hon mot morgonsidan äter oftare. Det gör ingenting. 6 sammanhängade timmar är guld! 
Men. Den större dottern är som sagt fortfarande sjuk. Undertecknad är trött.

-32° = inomhusaktiviteter.

Att det är kallt har förmodligen inte undgått någon, vinter tror undertecknad att det kallas. Någon djupare analys än så behövs inte.

Inomhus är det varmt & skönt. Undertecknad och hennes döttrar håller sig inomhus, i rosa-huset. Nu för tiden även kallat sjuka-huset. Det är dottern modell äldre som är sjuk. Igen. Natten till igår så sov hon ingenting pga halsont, ingen av hennes föräldrar heller. Undertecknad kände sig lätt överkörd under gårdagen. MEN! Trots känslan av att vara både platt och skrynklig åtgärdade undertecknad lite skavanker i hallen. Hon både tapetserade, listade och målade. När hon var klar var hon mer än stolt över sig själv. Och fint blev det! Tänk vilken tur hennes karl har - gift med självaste Martin Timell! 

Undertecknad har ett nytt projekt för dagen, men om det går att genomföra beror helt på yngsta dottern. Hon har kommit på att när hon är vaken så är det vansinnigt tråkigt att ligga ensam sin bädd. Och vaken det är hon mer och mer. Precis som det ska vara!



RSS 2.0