Attackbönan
Vid första anblickan kan attackbönan verka relativt ofarlig men anfaller gärna när man minst anar det. Händer, fingrar, fötter, näsor, kläder, leksaker, andra saker och grönsaker hamnar oavkortat i hennes mun. Tack och lov är inte attackbönan utrustad med tänder (än) men har händer som trots deras ringa storlek griper riktigt hårt kring bytet. Attackbönan kan även med stor kraft dra till sig saker som verkar tuggvänliga, dock inträffar det lika ofta att dessa saker flyger all världens väg - koordination och finmotorik är inte attackbönans främsta kännetecken. Attackbönan är trots allt dregel en mycket fredlig art, avsikten är inte att skada.
När attackbönan får vittring på mat (läs:puré) uppkommer ett flertal tjut. Allt för att säkerställa att det är hon och ingen annan som ska få ta del av den goda måltiden. Mat är för övrigt någonting som alltid går hem hos attackbönan, ju sötare desto bättre.
För att underhålla och roa attackbönan bör man ta fram sina bicepsmuskler, attackbönan tycker nämligen mycket om att hoppa alt. flyga upp i luften, igen och igen och igen och igen...
När mörkret kommer smygande faller attackbönan ner i en sömn som kan likställas med koma. De flesta i hennes omgivning hamnar ganska snart i samma tillstånd. Sömnperioden pågår i ca 12 timmar, allt för att vara pigg och utvilad när en ny dag anländer.
Tillbaka till verkligheten
Men med regn kommer höst, den bästa och absolut mysigaste årstiden av dem alla (tända ljus, filtar, te, vackra färger, ballader, mörka kvällar). Nu är det höst. Ja, praktiskt taget i alla fall. 3-åringen har börjat på förskolan, Karln har slutat semestra, dynorna till utemöblerna är inplockade (för att undvika förvandling till tvättsvampskonsistens i den här vätan), veden är staplad, alla plastdjur modell flytande är tömda på luft och hänger på tork. Kan meddela att det kräver en större arbetsinsats att få ut luften ur odjuren än att få in den. Vilket påminner om den förrymda badbollen som måste fångas in och berövras på luft....
Efter flera veckors semestrande är det nu slut på ledighetens sköna lov. Veckan har ägnats åt att fixa förskoleväska, ställa väckarklocka (hu!), märka kläder, sömnad i allmänhet, lagning i synnerhet samt någon form av återupptagande av normala mat- och sovtider. Det är konstigt hur fort de vanliga rutinerna försvinner vid ledighet och det är minst lika konstigt hur fort de kommer tillbaka när ledigheten är slut.
Övrig information till allmänheten:
- Kniven är igenom laxskinnet när den tar i fingret.
- Blöta ute betyder blöt katt inne (vill med detta påminna om att " den som släpper ut katten - får tvätta katten")
Upptäcksfärd utöver det vanliga
Motionsinsatsen har denna vecka varit något utöver hemmafruns standardprogram. Två gånger har hon suttit uppflugen på en hästrygg. Första gången resulterade det i rejäl träningsvärk insida lår, hästen i fråga fann det bra mycket mer intressant (och godare) med grönt gräs och björkar än att färdas framåt, det krävdes med andra ord ett ihållande tryck med benen för att för huvudtaget vara i rörelse. Andra gången blev det ingen träningsvärk, hästen hade inga problem med rörelsen snarare tvärtom, dock infann sig en stolthet modell större. Hemmafrun klarade för första gången i sitt liv (själv & ensam) att manövrera hästen hage-stall-ridtur-stall-hage utan att tappa bort vare sig hästen, sadeln eller för den delen sig själv.
I slutet av veckan både testades och utfördes försvarets hinderbana. I duggande regn balanserades, sprangs, klättrades och kröps det. Det hela var jättekul. Synd bara att hindren är så höga, benbrott är snarare ett faktum än en möjlighet vid nedhoppet.
Hemmafrun, Karln och Peugeotmannen har även hunnit vara på utflykt till sanatoriet utanför stan. Eller snarare på upptäcksfärd inne i sanatoriet utanför stan. Vill dock påpeka att denna upptäcksfärd var guidad alltså har det inte skett något intrång i byggnaden utan medgivande av ansvariga. Guiden visade det mesta och kunde även berätta lite av varje. Köket var gigantiskt, matsalen var försvånansvärt liten. Lägenheterna högst upp, rummet med bioprojektorn. Skolsalen på vinden för smittkänsliga barn, alla avdelningar, sista-vilan-rummet (likkällaren) med ängeln på väggen, röntgenmaskinen, apparaten som användes för att fyla lungorna med kvävgas, den övergivna griffeltavlan och så vidare i oändliga kvadratmeter.
Vilken byggnad! Vilken enorm byggnad! Så oerhört facinerande! Så synd att det bara är lämnat, så otroligt synd att det är vandaliserat. Hemmafrun vill lova att detta besök var något helt utöver det vanliga. Det går inte att beskriva med ord, stället måste upplevas!
Sanatoriet utifrån, området är avspärrat och renovering pågår.
Ett smakprov från inredningen i en av de två lägenheterna högst upp.
