Den vilda Luvan
Återfinns inte Luvan i diskmaskinen så prova under vagnen...
Det finns onekligen vissa likheter mellan Luvan och Den vilda bebin...
Ursinnig student
Förutom detta har det varit en hetsig mailkorrespondens till läraren som är kursansvarig angående en individuell hemtentamen som utfördes för ganska precis en vecka sen. Tentamen i fråga har väckt ilska hos samtliga kursdeltagare, Tant "Tvär" och undertecknad inräknade. Det var länge sen undertecknad var så arg som när hon skrev den. 30 minuter till att hinna svara på fem stora frågor är, trots faktakunskaperna, rent tekniskt omöjligt, det går inte att få fingrarna att trycka så snabbt på tagnenterna. Samtliga kursdeltagare har anmält sitt missnöje över förutsättningarna och bristen på informaton.
Nå, i vild panik två minuter över tiden för inlämning tröck undertecknad på fel knapp och tentamen lämnades aldrig in. Undertecknad kontaktade berörd lärare och fick beskedet att hon skulle skriva tentamen (igen) på kvällen eftersom tentamen inte var inlämnad. Sagt och gjort.
Tre dagar senare frågar läraren om undertecknad nöjer sig med ett G eftersom hon har skrivit samma tentamen två gånger och därmed använt för mycket tid eller om hon vill skriva om den. Undertecknad kan inte med ord beskriva hur snabbt och hur hårt fingrarna tröck på tagnenterna när svaret på det mailet skrevs ner. Att bli tilldelad betyget G - TROTS att hon hade 44 poäng, och gränsen för VG var 40 poäng, väckte en enorm vrede - rent av ett ursinne! Tant "Tvär" hukade bakom skrivbordet och var glad att det inte var hennes inbox som behövde motta det mailet. Läraren är numer en kärring, och även blivit förärad med en svordom i direkt anslutning till ordet kärring.
Ett beskrivet begrepp:
lycklig adj. ~t
1 som känner varaktig, djup glädje och tillfredsställelse om person: de levde ~a i många år; hon var ~ med honom
2 som medför gynnsamma följder: ett ~t beslut; äventyret avlöpte ~t (adv.)
Snöpuffar & brädbitar
Det är så konstigt. I helgen har undertecknad, Karln, 4-åringen, Morris, Herr Kontant & Mejto varit i skidbacken, ja, just det är ju inte så konstigt. Men det är konstigt att undertecknad har träningsvärk - i axlarna! Undertecknad var fullt övertygad om att brädbitarna satt på fötterna och att det var musklerna i benen som fick anstränga sig. Men tydligen har undertecknad fattat det här helt fel.
Visserligen kändes undertecknads ben inte riktigt helt vakna innan första åket men samtliga deltagare bekräftade att benen var på rätt plats, i alla fall vid en okulärbesiktning. Så upp på berget bar det utan problem. Väl uppe på berget och hela första åket ner hade undertecknad kraftiga diskussioner med hennes högra fot eftersom den inte riktigt var samarbetsvillig. Nåja, efter att ha spänt om pjäxan tre gånger och övervägt amputation fyra gånger så kom tillslut undertecknad överens med alla sina kroppsdelar och utförsåkningen kunde ske utan större problem. Morris, Herr Kontant och Mejto lurade till och med undertecknad att åka i den svårare backen - och hör och häpna, ambulans behövde inte tillkallas. Ni ska ha i åtanke att undertecknad fortfarande är en nybörjare av stora mått, hon har åkt slalom knappt tio gånger under hela sin livstid. Men ni ska också tro att hon är mäkta stolt när hon kan hantera brädbitarna utan att ramla. Varken snöpuffarna eller Mejto i liften kan få henne på fall. Hon kan till och med (!) svänga.
Karln han bedriver skidskola med 4-åringen och även han gör framsteg (4-åringen alltså, inte Karln) i helgen har de avancerat från barnbacken till mitten av stora backen. Snart (läs: tids nog) kommer nog hela familjen att susa fram som vinden.
Prestationsprinsessa
Undertecknad trivs faktiskt ganska bra med att vara en prestationsprinsessa - det är ju hon som gör att undertecknad åstadkommer någonting i sitt liv. Å visst har undertecknad några tendenser till perfektionism men inte sååå många. Att stryka örngott och hänga sina kläder i färgskala i garderoben (svart till vitt & Karlns hänger från vitt till svart) är inte bara ordning och reda det ger frid i sinnet. Och ska en uppgift utföras ska den göras ordentligt - annars bör man strunta i den!
Dileva påstår och hävdar bestämt att undertecknad dessutom lider av städmani. Falska påståenden som kommer från någon som bor i ett hus av perfektionism (och dessutom häller extra vatten i tvättmaskinen och motionerar till soptunnan minst två gånger varje dag), snacka om att kasta glas i stenhus eller hur det där nu var. Med hela rosa huset fullt av varelser som strösslar både kläder, leksaker, päls, grus, sand, smulor, blomjord och vällning överallt krävs det att både snabeldraken och skurmoppen motioneras regelbundet. Så det så. Fast övning ger som bekant färdighet och är det någonting undertecknad är fantastiskt duktig på så är det just att städa - något annat vore ju förvisso konstigt.
Till sist uppmanar den
Slutsatsen är att undertecknad är en perfekt levnadsprinsessa!
.
Dramadrottningen
Bönan har förvandlats till en drottning. Alla som har varit i hennes närhet de senaste veckorna vet att hon har utvecklat en riktig drottningvinkning. En sån där när handen vrids från sida till sida. Drottningvinkningen kompletteras allt som oftast av ett riktigt stort leende. Ett leende som visar alla hennes åtta (!) tänder. Bönan vinkar både gärna och ofta, speciellt när hennes mor eller far tar fram stränga rösten och säger: -Nej! så tar Bönan fram handen och leendet och vinkar så det står härliga till. Hon är söt hon den där Bönan.
När hon inte drottningvinkar och ler så är hon en riktig dramadrottning. När något inte passar lilla fröken Böna kastar hon sig ner på golvet där hon ligger platt på mage och skriker ut sitt missnöje. Högt och ljudligt skriker hon, hon kostar dessutom på sig att bli alldeles illröd i ansiktet så alla ska förstå att det verkligen är synd om henne! Dock kikar hon alltid med ena ögat för att försäkra sig om att det är någon som ser henne. Det är ju ingen idé att vara en riktig dramadrottning utan publik. Ja, hon är söt hon den där Bönan.
Dramadrottningen skriker ut sitt missnöje...
...tur att hon glömmer så fort.
-20 kräver ytterkläder...
Morgonen startade kl 07.46 när väckarklockan började tjuta. Signalen är hemsk, väckerklockan är ny. Karln kastade ut undertecknads gamla klockradio med motiveringen att den surrade och han höll på att bli galen av ljudet (vad då bli?). Ingen annan har hört ett eventuellt surrande så förmodligen fanns ljudet bara i Karlns huvud - men okej då, om det känns bättre för han att få byta ut klockan så visst visst. Tillbaka till saken, morgonen.
Undertecknad tänkte ännu en gång; näää, villinteärdetredanmorgonpåriktigt? 3-åringen drog täcket över huvudet och Bönan kvittrade glatt. Hon hade redan försökt riva ner undertecknads sänglampa från väggen i ca tio minuter.
Alla hasade sig ner i köket och frukostrutinen påbörjades. Det är konstigt det där, varje gång undertecknad ens tänker tanken på att sätta sig ner hörs det ett: -Oboyen är för varm, mera macka, mera skinka, kan jag få ett papper och så vidare i all oändlighet. Undertecknad springer fram och tillbaka mellan bordet och köksbänken och 3-åringen hinner äta frukost två gånger om. När undertecknad väl fick sätta sig ner och stoppa in näsan mellan tidningsbladen drog 3-åringen iväg på ett toabesök. Undertecknad skymtar i ögonvrån (och orkar inte agera) en katt som mycket diskret pillar ner resterna av 3-åringens macka på golvet. När det obligatoriska: -Fäääääääääärdig! ljuder genom luften och undertecknad motvilligt lyfter näsan ur tidningen upptäcker hon att katten och Bönan delar systerligt på tidigare nämnda macka. Katten äter skinkan och Bönan resten...
Efter att ha försökt förklara för 3-åringen att temperaturer på -20 grader faktiskt kräver ytterkläder och sedan burit ut en endast halvt påklädd, dock fullt vrålande, 3-åring (overallen bars under armen) till bilen och skjutsat honom till förskolan, hämtat allehanda gymnastikmaterial samt bedrivit taxiverksamhet kunde undertecknad (30 minuter sen) äntligen styra v-suttinen mot Sjuksköterskan, kaffet och den nybakta toscakakan. Tack och lov att det finns människor som har förstånd att baka!
Ja tack helst inte.
Idag plingade det till i mailkorgen och några rader från den potentiella arbetsgivaren dök upp på skärmen. Återigen sitter undertecknad som ett frågetecken och undrar vad som är sagt (eller rättare sagt skrivet). Det talas(skrivs) både om övertalighet och att det är för lite folk. Att det finns en hel bank med vikarier men att de saknar folk. Ja. Snacka om att förvirra en oskyldig hemmafru.
Nåja, eftersom undertecknad tror på att söka jobb som inte finns ska hon självklart tvinga sig på lite fler möjliga arbetsgivare och mycket snällt överräcka det personliga brevet med alla kvalifikationer och referenser. Som en duktig arbetssökande. Hon ska bara komma på vem hon ska tvinga sig på - vem kan behöva en sjuksköterska av prima kvalité?
Nå, om det är någon som känner att de skulle vilja anställa en sjuksköterska som trots sin ringa ålder är riktigt arbetsvillig kan de ju höra av sig till det rosa huset, det råkar nämligen drälla omkring en mycket ledig hemmafru där.
Silence...
Är det inte Bönan som vrålar för sina lungors fulla kraft så gör 3-åringen det. Och vrålar 3-åringen brukar det inte dröja länge förrän Karln också vrålar (undrar om Karln har några öron kvar?). 3-åringen spetsar dessutom gärna sitt vrålande med gnällrösten. Om undertecknads öron vill avgå med omedelbar verkan när Bönan vrålar så är det ingenting mot vad de vill när gnällrösten gör entré. Det är ett under att undertecknad inte behövt sätta in en platsannons i jakt på ställföreträdande hörorgan. Gnällrösten är barnens värsta vapen mot deras föräldrar - ingenting är så psykiskt nedbrytande!
Undertecknads högsta önskan just nu är att få en hel kväll för sig själv i soffan, i ett hus som inte bara är lugnt utan även tyst. Men det är nog större risk att undertecknad skulle få hundra miljoner riksdaler och att den berömda våningen nerunder fryser till is...fast hoppet är ju det sista som lämnar människan.
...I KILL YOU!
Rattus rattus lurvicus
Barnens rum fick sig en omgång igår tillsammans med toaletten som befann sig i ett läge av sanitär olägenhet. Idag har hela resterande nedervåningen fått en rejäl städning varav vardagsrummet inte bara har städats, det har sanerats!
Täcket av katthår är borta, sofforna rena, all textil tvättad och vädrad, golven skurade och nästan alla mjukdjuren har åkt tvättmaskin. Allt är nu gnistrande rent. Inte en dammråtta (eller influensavirus) så långt ögat kan nå. Nåja, ni behöver inte bli ledsna, med två katter, två barn och en karl i huset är det bara en mycket kort tidsfråga innan råttorna (utan influensavirus!) är här igen. Tröstlöst ja visst, men så är det.
Allt detta städande har visserligen krävt sin man. Eller husfru. Snoret har forsat, svetten runnit, hostan skrällt och huvudet har bultat. Undertecknad har dock ignorerat alla sådana tecken på sjukdom och ynklighet - en enda dag till overksam i soffan hade gjort henne galen. På riktigt.
Det var riktigt smutsigt, nu är det riktigt rent - Friden i sinnet har återvänt.
The never ending story
Till råga på allt har 3-åringen och Bönan också drabbats av denna delikata influensa. Ja, ska vi nu räkna så har mormor också fått den. Även här har febern slagit nya rekord och alla har haft alldeles för hög feber alldeles för länge. Tack och lov så har inte Karln drabbats (peppar, peppar) av denna hemska sjukdom. Vem skulle annars ha tagit hand om alla sjuka människor i det här huset? Dessutom så är undertecknad och Ike (ja, hon har också sovit i tre lager kläder under fyra täcken) enastående överens om att Karln och Herr Kontant inte hade överlevt de första tre timmarna av den hysteriska temperaturhöjningen. Till och med undertecknad föder hellre barn än är så här sjuk igen.
-Hur mycket snor kan det finnas i en och samma hjärna?
-Frågan är snarare om det finns någon hjärna i allt snor?!
