Vem var Höna-Pöna?
Frågan har funnits i huvudet ända sedan den kladdiga kakan intogs på caféet ute i skogen.
Världen är sned och vind. Staketet lutar inåt och utåt, på samma gång. Soptunnorna står lätt bakåtlutade. Gården har en nedförsbacke innan gatan tar vid. Rallykillens uppfart har ett stort gupp, det brukar inte finnas där, den nya bilen körs med gott mod in på gården, kabam! Rallykillens far hör smällen och drabbas av det dåliga samvetet, guppet åtgärdas efter bästa förmåga. Den sneda världen gör att de ivriga planerna på att greppa hammaren och snickra ihop en farstukvist snällt får vänta. Tjälen ska visst gå ur marken. Trist, både inspirationen och motivationen hade ju infunnit sig.
Inspirationen tog en ny vändning och ville att målarpenseln skulle användas. Sagt och gjort. Det fanns dock ett problem med färgburken, eller snarare locket. Det satt fast. Inspirationen hann nästan försvinna innan proceduren med att få upp locket var avklarad. Tillslut, efter hårt slit och en massa färg på händerna kunde dörrfoder och trappräcke målas. Det firade katterna med att kliva i färgen. Inspirationen försvann som en avlöning.
Höna Pöna var en dockteater av Eva Funck. Jajustdet!
Jag tror att jag är rädd för Eva Funck :-( En människa som på blodigt allvar stoppar sin hand i en hönas r** kan inte vara klok!
Jobb idag igen. Kräksjuka på avd. Livet leker.
Puss i ljumsken!!!
Eva Funck, så var det ja. Då har du löst den gåtan, bara några tusen återstår. ;-) Lycka till min kloksmarta vän!
Var det inte hönapöna som var kompis med en jordhög? Konstigt.. :)
Herregud!!! Vad jag känner mig gammal och grå! Och lycklig! :-))
