kloksmart

Middagsmålet har idag intagits i Farfars residens. Det hela var en mycket harmonisk och trevlig tillställning. Bönan började måltiden med att stoppa en av sina små söta händer rakt i en varm potatis vilket ledde till en mycket ledsen läpp. Nåja, det gick snabbt över och hon la igen sina två små blå för att ägna sig åt en tupplur. 3-åringen bestämde sig i samma stund som maten landade på tallriken att han skulle gå och vila (sviter efter gårdagens feber) sagt och gjort. När alla andra hade ätit färdigt återvände han, petade lite i maten och tyckte att det var dags för glass.

   När födan var uppäten och porslinet undandukat hittade Karln en säckpipa (!?) och bestämde sig för att bjuda på en liten konsert. Efter en stunds dribblande för att få instrumentet på rätt köl öppnade han starkt med något som skulle föreställa "Amazing Grace". Det lät mest som tutandet av en ledsen elefant. Vi som var åhörare skrattade så vi höll på att trilla av altanmöblerna medan Karln blåste sig blå och förtvivlat försökte hålla fast säcken under armen. Han bestämde sig till sist för att det var fel på konstruktionen av detta speldon och gjorde en sista insats innan han ansåg sig besegrad av detta plockepinn till instrument (en säckpipa består av flertalet träpinnarna som har förmågan att spreta åt alla vädersträck). Sista låten lät fortfarande som klämd-elefant-snabel men någonstans mellan tutandet kunde man urskilja tonerna av "spanien". En kilt på Karln och vi hade haft en riktig skotsk-afton. Det är fascinerande att han kan få fram en melodi oavsett om han håller i en gitarr, lergök eller säckpipa. Undertecknad ska vara glad att hon kan stava till ovanstående instrument och att hon faktiskt, bortsett från säckpipan, vet vad som är upp och ner.