kloksmart

Lagen om alltings jävlighet var på besök igår. Visit hos Blixt Gordon var inbokat efter lunch. Eftersom både toaletten blivit städad och ärenden i stadens affärer hade uträttats blev det aningen stressigt. När lunchen var undanplockad och alla två gryn påklädda hoppade alla in i riskokaren, nyckeln vreds om och nä. Ingen reaktion, batteriet var stendött. Jaha, bilnyckelsskifte och alla satte sig mitt i busken. Nykeln vreds om och...ingen reaktion, batteriet var stendött. Nog är det väl fantastiskt att hela gården är full med bilar och ingen fungerar. Undertecknad var vid det här laget måttligt irriterad, kastade en snabb blick på den regntunga skyn och hämtade cykelhjälm och kärra. (Karln hade kidnappat v-suttinen) Efter att ha spänt fast alla två gryn en tredje gång sattes fötterna på pedalerna och färden startades, ganska många minuter försent. Ett ilsket trampande i uppförsbacke och halv orkan var inte ett dugg underhållande men det gjorde att hela ekipaget anlände till Blixt Gordons hus. Blixt Gordons hus är utrustat med portlås och roande sig för dagen med att leka Fort Nox,  att ta sig in visade sig omöjligt. Fram med mobilen, tröck (ett norrländskord av prima kvalité, översättning: tryckte) på knapparna i hopp om att få hjälp inifrån. Möttes endast av; fel i anslutningen som retsamt blinkade på skärmen. Upprepade försök till kontakt som endast resulterade i antingen upptagetton eller anslutningsfel i kombination med 3-åringens frågor om varför ingen öppnade var helt fel medicin för ett redan påfrestat tålamod. Efter många om och men (3-åringen hade gett upp och gått för att gunga) kom Blixt Gordon och öppnade dörren. Halleluja!  

Det är inte bara bilbatterierna som är urladdade. Undertecknad är också trött, trött, trött och trött. Längtan efter att få vakna av sig själv, inte av ett gryn eller en väckarklocka är enorm. Tänk att bara få ligga i sängen och dra sig så länge man vill, mysa under täcket och röra foten mot det tillräckligt varma lakanet. Tänk, tänk....

Frågeställningarna lyder som följer: Varför kommer alltid inspirationen till att göra någonting lagom till sängdags? O varför är inte inspirationen kvar på morgonen?