kloksmart

Idag när undertecknad satt uppflugen på köksbänken för att gå igenom den för dagen rätt digra högen med post dök det upp en främmande volvo 245 utanför tomtgränsen. Ut klev två män, en yngre med en sprayflaska i högsta hugg och en äldre med en bunt papper i näven. Intresset flyttades från räkningarna till detta plötsliga pådrag. Båda tittade ner i gatan och studerade speciellt den del som saknar asfalt, undertecknad listade snabbt ut att han med sprayflaska var en asfaltsgubbe och han med papper var en kommungubbe (fint, nu kanske en del av situation Beirut åtgärdas). Efter en stunds tittande på gatan och skrivande i papper sprayade asfaltsgubben 27. på gatan. Kommungubben hade under tiden börjat betrakta sin omgivning och upptäckt det stora hålet i leråkern (gräsmattan), han hojtade till och pekade förtjust för att påkalla sin kollegas uppmärksamhet. Snart stod de två männen lutade mot staketet, skrattandes och pekandes. Undertecknad vet inte riktigt vad som roade de två karlarna men det var intressant att betrakta deras förehavande. Asfaltsgubben upptäckte till slut att de var iakttagna, harklade sig och skyndade sig ut på gatan. Undertecknad vinkade glatt och fick en generad viftning tillbaka. Volvo 245 försvann försvinnande fort. Måste nog gå ut och studera gropen i marken för att upptäcka det roliga med den. Hittills har den mest utgjort en del av situation Beirut som råder på gården.

Högen med småsten har minskat en liten aning, nu väger den uppskattningsvis bara 13,37 ton. Fönster är beställda och ja, det betalas gladeligen 4500:- mer bara för att undvika att stöta på tidernas sämsta säljare igen (han finns fortfarande i färskt minne). Nu är det bara balkongen, gropen, bron, vindskivorna, vedplatsen, tapeterna, listerna och resten kvar att åtgärda...