kloksmart

Dagen började med att Karln glatt skuttade ut för att titta på Stugmannens 4-hjuling. Dock glömde han en liten detalj - kläder. Nåja, han var så söt när han satt uppflugen på 4-hjulingen endast iklädd kalsonger och tröja...

Annars har äntligen program "åtgärda-situation-Beirut" påbörjats. Steg 1 var att ge sig ner i hålet med lera och snällt flytta på mängderna som har rasat ner under vintern. Visserligen tog det betydligt kortare tid än undertecknad trodde från början. Föreställ er själva hur det skulle kännas att stå och titta ner i ett hål med en diameter på 4,5 meter och allt är lerjord. X antal spadtag fullastade med blålera senare var det dags för steg 2. Det innebar att förflytta ca 6 ton småsten från uppfarten till gropen med hjälp av spade, skottkärra och muskelkraft. Det är faktiskt både fegt och klent att använda sig av traktor. En traktor orsakar inte ömma muskler, rinnande svett och en avsmak mot smågrus (skönt att det bara är ca 6 ton kvar). Steg 3 är att uppbringa en padda. Det får vänta till nästa helg, allt kan ju inte göras på en och samma gång. Tur att det bara finns en tomt och därmed ett hål att ta hand om, det finns ju faktiskt människor som måste göra allt två gånger... 
    I framtiden ska gropen innehålla en form av badanordning. I dagsläget känns det långt borta, men det faktum att hålet med lera har förvandlats till ett hål med grus gör att det finns den liten strimma hopp. Och som bekant är hoppet det sista som lämnar människan. För övrigt kan tilläggas att bicepsmuskeln på vänster arm har fått visa vad den går för.

Bönan har varit så beskedlig hela långa dagen. Hon har legat och myst i vagnen medan hennes mor och far förflyttat små stenar. Dock bjuder hon i kväll på både serenad och surmunnen de lux. Det är faktiskt lite knepigt att få hjärnan att koncentrera sig på knapparna med bokstäver samtidigt som någon vrålar så stigbygeln i örat håller på att trilla bort. Men för all del, sånt glöms bort illa kvickt när man får pussa hennes mjuka, mjuka kinder. Mmm!