måndag.
För er som inte redan vet om det så jobbar undertecknad på ett dårhus. Ja, alltså inte på The Dårhus men bra nära. Det finns många olika varianter i våran herres hage och på undertecknads arbetsplats får man avnjuta ett axplock av alla olika innevånare i hagen. När sängarna är fulla både på längden och tvären med både hött och mött krävs det att allt det praktiska runt omkring fungerar. Så var icke fallet denna måndag morgon...
Undertecknad klev in på avdelningen med två minuter till godo (punktlig eller i sista minuten?!). Att flexklockan registrerade 06.58 (pip) var helt och hållet väckarklockans fel. Den ringer alldeles för tidigt och alla vet att jorden inte börjat snurra 05.30 (pip) på morgonen. Undertecknad är i alla fall väl medveten om det och utnyttjar snoozefunktionen flitigt.
Tillbaka till dårhu..eh avdelningen. Efter sedvanlig rapport tänkte undertecknad i vanlig ordning bege sig in i läkemedelsrummet och förbereda alla olika mediciner, men se, där tänkte undertecknad fel! Icke. Istället stod hon hux flux med en tjutande morfinpump i handen.
Inga problem tänkte undertecknad, ett kasettbyte och saken är biff. Ha! För att byta kasett krävs en nyckel och det fanns det ingen. Ett ivrigt letande senare hastade undertecknad upp på den intensiva avdelningen; bad, bönade och lovade på heder och samvete att det inte var hon som tappat bort nyckeln. Till sist blev hon förärad med en lånenyckel samt en blick som mördade. Tacktack!
Exakt femtiosex minuter efter tidschemat stod hon till sist i läkemedelsrummet. Denna gång var det dags att leta tablettkrossaren, jaha. Efter att ha engagerat fem stycken medarbetare återfanns till sist eländet på helt fel ställe i helt fel rum.
Sjuttioåtta minuter efter tänkt tid var undertecknad åter i läkemedelsrummet och full av hopp. Men icke. Kanyler, sprutor, tabletter och aggregat. Allt slut. Borta. Och till råga på allt var sopsäcken full, droppvagnen tom. Ni börjar fatta va? Hela förmiddagen gick åt till att leta reda på försvunna saker, fylla på tomma lådor och detta samtidigt som hon på bästa vis försökte ta hand om sju sjuka människor.
Efter ett trasigt lungdrän, en brottningmatch, handhavande av förvirrade taxichaufförer, tolkning av felaktiga följesedlar från apoteket, överfylld urinblåsa och hela tiden efter i tidsschemat insåg undertecknad att hon glömt skicka med lådan (och därmed nyckeln) som hörde till morfinpumpen tillsammans med patienten som bytt avdelning....
Trots allt detta flexade undertecknad ut 14.59. Punktlig i vanlig ordning.
Undertecknad klev in på avdelningen med två minuter till godo (punktlig eller i sista minuten?!). Att flexklockan registrerade 06.58 (pip) var helt och hållet väckarklockans fel. Den ringer alldeles för tidigt och alla vet att jorden inte börjat snurra 05.30 (pip) på morgonen. Undertecknad är i alla fall väl medveten om det och utnyttjar snoozefunktionen flitigt.
Tillbaka till dårhu..eh avdelningen. Efter sedvanlig rapport tänkte undertecknad i vanlig ordning bege sig in i läkemedelsrummet och förbereda alla olika mediciner, men se, där tänkte undertecknad fel! Icke. Istället stod hon hux flux med en tjutande morfinpump i handen.
Inga problem tänkte undertecknad, ett kasettbyte och saken är biff. Ha! För att byta kasett krävs en nyckel och det fanns det ingen. Ett ivrigt letande senare hastade undertecknad upp på den intensiva avdelningen; bad, bönade och lovade på heder och samvete att det inte var hon som tappat bort nyckeln. Till sist blev hon förärad med en lånenyckel samt en blick som mördade. Tacktack!
Exakt femtiosex minuter efter tidschemat stod hon till sist i läkemedelsrummet. Denna gång var det dags att leta tablettkrossaren, jaha. Efter att ha engagerat fem stycken medarbetare återfanns till sist eländet på helt fel ställe i helt fel rum.
Sjuttioåtta minuter efter tänkt tid var undertecknad åter i läkemedelsrummet och full av hopp. Men icke. Kanyler, sprutor, tabletter och aggregat. Allt slut. Borta. Och till råga på allt var sopsäcken full, droppvagnen tom. Ni börjar fatta va? Hela förmiddagen gick åt till att leta reda på försvunna saker, fylla på tomma lådor och detta samtidigt som hon på bästa vis försökte ta hand om sju sjuka människor.
Efter ett trasigt lungdrän, en brottningmatch, handhavande av förvirrade taxichaufförer, tolkning av felaktiga följesedlar från apoteket, överfylld urinblåsa och hela tiden efter i tidsschemat insåg undertecknad att hon glömt skicka med lådan (och därmed nyckeln) som hörde till morfinpumpen tillsammans med patienten som bytt avdelning....
Trots allt detta flexade undertecknad ut 14.59. Punktlig i vanlig ordning.
Kommentarer
Postat av: Tant tvär
Låter skrämmande bekant det där. Jag längtar INTE tillbaka. Två trotsräkor är ingen match i jämförelse. Vem brottades du med förresten - patient, anhörig eller kollega?
Postat av: wickan
helt klart punktlig! Men vilken dag du haft! Fast då får du tänka på att du slipper fara ut och springa, du har ju tränat nog på jobbet! :) finns inget ont som inte har nåt gott med sig!
Trackback
