kloksmart

Idag kissade Luvan på vardagsrumsmattan. Detta trots att hennes mamma precis hade tagit henne på pottan. Jaja, något annat kanske man inte kan förvänta sig efter att Luvan hällt i sig vatten likt en kamel.
Nåja. Undertecknad såg det hela som en möjlighet till att tillfälligt skruva tillbaka en pytteliten tröskel och tog ut mattan på gården för att tvätta av den med hjälp av vattenslang och såpa. När hon ändå var igång tänkte hon vara duktig och sanera  sura av golvet i vardagsrummet. (Ni vill inte veta när det senast är gjort).  Dock var undertecknad först tvungen att bruka dammsugaren för att få bort cirka en tredjedel sandlåda. Det här tyckte inte kosmos om utan lade genast in en protest, när undertecknad skulle flytta på soffan slet hon sönder vänster armstöd - Ritsch! Jaha. Det syns ju inte om man inte tittar... (4½ åringen sprang fort som ögat till Karln och vrålade: -Paaaaaaaappaaaaa, mamma hade sönder soffan!!! Otroligt nöjd över att det var någon annan än han som hade sönder någonting). 
Nå. Fram med skurhinken. Kosmos gav sig inte utan såg till att undertecknad ganska omgående klämde vänster ringfinger rejält, i skurmoppen. Aj! Undertecknad började svagt ana vinken men ansåg att hon måste slutföra uppdraget. Sagt och gjort. Kosmos som nu började tjurna ihop ordentligt tyckte tydligen att det var dags att få undertecknad att inse att hon inte ska hålla på att städa och beslutade sig för att knuffa ner henne för trappan. I alla fall försöka - i uppvakningssyfte. Skurmoppen fastnade i en tröja för att sedan haka fast i trappsteget ovanför och förvandlades på så vis till ett snubbelsnöre. Ett balansnummer av svårare grad uppstod, men undertecknad klarade det (tack och lov) utan benbrott.

Såpaflaskan står fortfarande på diskbänken och räkna inte med att undertecknad tänker städa något mer innan helgens festligheter. Det verkar vara förenat med livsfara.