kloksmart

Likt Liemannen som smyger omkring i skuggorna på sjukhuset i jakt på lämpliga offer har Arbetslösheten hållt sig kring undertecknad i alldeles för många dagar, redo att hugga till. Men, kära församling, undertecknad stirrade Arbetslösheten i vitögat och bad honom vänligen men mycket bestämt att avvika. Arbeslösheten måste ha känt sig lite lurad när undertecknad mindre än tolv timmar innan han skulle anfalla, och bli en del av undertecknads liv, skrev på ett anställningsavtal.

Så mina kära vänner, ni kan packa undan soppköken och undertecknad kan andas ut (och även skicka hem ångesten). Hon hann inte vara utan jobb i en endaste sekund. Idag är hon fortfarande enligt pappret anställd hos det fantastiska landstinget. Imorgon påbörjar hon ett nytt jobb, hos en annan arbetsgivare. Så hon får vänja sig av med pyjamasen. (och uppdatera garderoben - Kuuusiin Vitamiiin, måste gå på stan!)

Undertecknad är härmed adopterad av lämpig arbetsgivare och ser fram emot en eventuell guldboja.

Var det någon som tvivlade på komos?