kloksmart

Emedan vissa smiter ifrån vintern och temperaturer på -28º till andra sidan av våran herres hage, där de njuter av sol, värme och oändliga sandstränder, stannar undertecknad med familj hemma och umgås med Kung Bore. Idag har de åkt rakt ut i skogen, nästan ända bakom guds rygg, för att inte bara umgås med Kung Bore utan även med Samemannen och hans familj. De har förutom väldigt gott kaffe, åtta stycken tamrenar. Innan hemfärden hämtade Samemannen en säck mossa för att 4-åringen (och hans mamma) skulle få mata de något annorlunda husdjuren. 

En bildörr i mellan, det är det närmaste undertecknad har kommit en ren under sin livstid (om inte renen som blev överkörd två gånger räknas). När hon färdats längs landsvägarna som går norrut har det stått en och annan ren mitt på vägbanan och glott så där som bara en ren kan göra. Och att få en ren att flytta sig från vägbanan är ingen lätt match, oavsett signalhorn. Detta har gjort att undertecknad har haft uppfattningen om att renar verkar vara av ett rent korkat djurslag. Efter dagens möte har hon ändrat uppfattning. De kommer när de kallas på (visst nämndes det att de var tamrenar) och deras pälsbeklädda nosar, mular, munnar (vad heter det på en ren?) är ohejdat mjuka och behagliga. Japp - förutom att ha matat renarna har undertecknad klappat på dem. 

Visserligen ser de lite fåniga ut när de står och glor så där som bara renar kan göra men trots deras något enfaldiga uppsyn är det något vackert över dessa djur. Speciellt de som var utrustade med vit päls, riktigt fina djur - om undertecknad får säga det själv.



4-åringen utfordrar husdjuren på gården, visst skymtar ni paniken i blicken?



Vissa drömmer om ananaspaj, andra nöjer sig med mossa...



Baksidan av en ren - även kallad renrumpa.


Benämningen på "Att glo - som bara en ren kan göra"


Undertecknad måste säga att dagen har varit ett rent nöje!