kloksmart

Undertecknad är som bekant hemmafru. Undertecknad måste börja sluta vara hemmafru. Det börjar vara dags att bli kvinna i karriären igen. Mycket lättare sagt än gjort. Undertecknad har börjat fundera på möjliga arbetsplatser. Mycket lättare sagt än gjort. En enda meritförteckning har undertecknad fått iväg, det efter att hon tvingat sig på en möjlig arbetsgivare. Det påtvingade mötet gjorde undertecknad inte ett dugg klokare, eller mindre hemmafru, den potentiella arbetsgivaren sa ja och nej hela tiden. Det var för lite erfarenhet fast det var ju egentligen inget problem utan det var ju den där ringa åldern fast det brukade ju inte spela så stor roll men nu hade hon nog mycket folk fast inte lite längre fram och så vidare och så vidare... Undertecknad undrar än i dag över vad som sades under den träffen. Egentligen. 
     Idag plingade det till i mailkorgen och några rader från den potentiella arbetsgivaren dök upp på skärmen. Återigen sitter undertecknad som ett frågetecken och undrar vad som är sagt (eller rättare sagt skrivet). Det talas(skrivs) både om övertalighet och att det är för lite folk. Att det finns en hel bank med vikarier men att de saknar folk. Ja. Snacka om att förvirra en oskyldig hemmafru.  
   Nåja, eftersom undertecknad tror på att söka jobb som inte finns ska hon självklart tvinga sig på lite fler möjliga arbetsgivare och mycket snällt överräcka det personliga brevet med alla kvalifikationer och referenser. Som en duktig arbetssökande. Hon ska bara komma på vem hon ska tvinga sig på - vem kan behöva en sjuksköterska av prima kvalité?
   Nå, om det är någon som känner att de skulle vilja anställa en sjuksköterska som trots sin ringa ålder är riktigt arbetsvillig kan de ju höra av sig till det rosa huset, det råkar nämligen drälla omkring en mycket ledig hemmafru där.