kloksmart

Rosa huset har varit fullt i råttor. Stora bestar som har rusat och susat längs golven. Dammråttor alltså. Efter  många långa dagar av sjukdom höll de sakta men säkert på att ta över hela huset. De skulle precis välja president i det samhälle de börjat bygga  under den största soffan, men undertecknad hann tack och lov stoppa dem. Nu är de endast ett mycket svagt minne blott. Utrotade. Likasom julgardinerna och de sista resterna av julen som skramlade förbi.
     Barnens rum fick sig en omgång igår tillsammans med toaletten som befann sig i ett läge av sanitär olägenhet. Idag har hela resterande nedervåningen fått en rejäl städning varav vardagsrummet inte bara har städats, det har sanerats! 
     Täcket av katthår är borta, sofforna rena, all textil tvättad och vädrad, golven skurade och nästan alla mjukdjuren har åkt tvättmaskin. Allt är nu gnistrande rent. Inte en dammråtta (eller influensavirus) så långt ögat kan nå. Nåja, ni behöver inte bli ledsna, med två katter, två barn och en karl i huset är det bara en mycket kort tidsfråga innan råttorna (utan influensavirus!) är här igen. Tröstlöst ja visst, men så är det.
    Allt detta städande har visserligen krävt sin man. Eller husfru. Snoret har forsat, svetten runnit, hostan skrällt och huvudet har bultat. Undertecknad har dock ignorerat alla sådana tecken på sjukdom och ynklighet - en enda dag till overksam i soffan hade gjort henne galen. På riktigt.  
     Det var riktigt smutsigt, nu är det riktigt rent -  Friden i sinnet har återvänt.