kloksmart

Morgonen startade kl 07.46 när väckarklockan började tjuta. Signalen är hemsk, väckerklockan är ny. Karln kastade ut undertecknads gamla klockradio med motiveringen att den surrade och han höll på att bli galen av ljudet (vad då bli?). Ingen annan har hört ett eventuellt surrande så förmodligen fanns ljudet bara i Karlns huvud - men okej då, om det känns bättre för han att få byta ut klockan så visst visst. Tillbaka till saken, morgonen.
      Undertecknad tänkte ännu en gång; näää, villinteärdetredanmorgonpåriktigt? 3-åringen drog täcket över huvudet och Bönan kvittrade glatt. Hon hade redan försökt riva ner undertecknads sänglampa från väggen i ca tio minuter.
Alla hasade sig ner i köket och frukostrutinen påbörjades. Det är konstigt det där, varje gång undertecknad ens tänker tanken på att sätta sig ner hörs det ett: -Oboyen är för varm, mera macka, mera skinka, kan jag få ett papper och så vidare i all oändlighet. Undertecknad springer fram och tillbaka mellan bordet och köksbänken och 3-åringen hinner äta frukost två gånger om. När undertecknad väl fick sätta sig ner och stoppa in näsan mellan tidningsbladen drog 3-åringen iväg på ett toabesök. Undertecknad skymtar i ögonvrån (och orkar inte agera) en katt som mycket diskret pillar ner resterna av 3-åringens macka på golvet. När det obligatoriska: -Fäääääääääärdig! ljuder genom luften och undertecknad motvilligt lyfter näsan ur tidningen upptäcker hon att katten och Bönan delar systerligt på tidigare nämnda macka. Katten äter skinkan och Bönan resten...
    Efter att ha försökt förklara för 3-åringen att temperaturer på -20 grader faktiskt kräver ytterkläder och sedan burit ut en endast halvt påklädd, dock fullt vrålande, 3-åring (overallen bars under armen)  till bilen och skjutsat honom till förskolan, hämtat allehanda gymnastikmaterial samt bedrivit taxiverksamhet kunde undertecknad (30 minuter sen) äntligen styra v-suttinen mot Sjuksköterskan, kaffet och den nybakta toscakakan. Tack och lov att det finns människor som har förstånd att baka!