kloksmart

Det var en gång en solig dag under ett sommarhalvår. Kreti, Pleti och Mejto var ute och paddlade kanot på ett av de sju haven. Med sig i kanoten hade de (av oklar anledning) ett bokberg.
 
Rätt var det var så hördes det ett ljudligt plask, bokberget dallrade och alla tre vände sig hastigt om för att se var ljudet kom ifrån och fick beskåda en älg som just kastat sig vattnet. Vid strandkanten stod en bäver redo att göra samma manöver. Plasket från älgen framstod som löjligt när bävern kastade sin kroppshydda i vattnet och började simma mot kanoten. Mejto insåg faran av att krocka med en bäver på öppet hav och paddlade så till den milda grad att armen trillade av.

När bävern var ett minne blott kunde färden fortsätta. I alla fall tills de fastnade i ett parti sten. I en fors. Kanoten satt fast. Mejto skrek, älgen skrek, vattnet forsade in, böckerna drunknade, Pleti skrek. Älgen skrek (igen), Kreti skrek och kastade sig ur kanoten och gav den en rejäl puff. Färden kunde fortsätta.  

Kreti (som hade självutnämnt sig till kapten) tyckte att färden gick för långsamt och försökte genom onda tillrop få Mejto att paddla snabbare - vilket var helt meningslöst eftersom Mejto redan vevade så fort hon bara kunde med sin högra arm som paddel.

Tillsist föll mörkret på.  Mitt ute på öppet hav, i en kanot satt Kreti, Pleti och Mejto. Med sig hade de resterna av ett föredetta bokberg och en älg i kölvattnet. Ingen har sett dem återvända hem så förmodligen sitter de där än...