Skidras
Den föregående veckan har onekligen gått, eller rättare sagt skidrats, i skidornas tecken. I alla riktningar och på alla längder och bredder till och med baklänges. Det har på ett eller annat sätt utövats skidsport minst en gång om dagen varje dag utom den dagen då solen lyste. Just den dagen då det var ett strålande vårvinterväder lyckades familjen tillsammans med Mejto befinna sig på äventyrsbadet som ligger placerat en aning söderut. Ni har väl alla hört talas om Murphy....
Första dagen i skidbacken raderas ur protokollet, det var kort sagt en mycket dålig dag. Undertecknad var arg och övervägde dubbelsidig amputation av fötterna. Resultatet av den kombinationen blev en flersiffrig slutsumma men nu har både undertecknad och Karln varsin komplett och fullständig slalomutrustning, inklusive formgjutna sulor i pjäxorna - amputation ska aldrig mer behöva övervägas.
Andra dagen gick betydligt bättre, ingen hade ont i fötterna. Ingen var arg. 4-åringen var fastspänd i sele och kunde därmed åka "själv" och Rallykillen var med. Nya skidor i en nypistad backe - det är grejer det.
Under helgen var det paus i slalomandet, men Karln han skidrade i alla fall. På en uppsättning vita blixten trängdes tre styckna fullvuxna karlar varav den som var längst bak var vänd baklänges. Tillsammans med ytterligare tre styckna fullvuxna karlar placerade på en annan uppsättning vita blixten hasade de omkring på Fixarns gård. De tävlade. Det är fortfarande oklart vem som vann och varför aktiviteten aldrig dokumenterades.
Tillsist har 4-åringen blivit utrustad med ländskidor med betoning på längd. De är långa och betydligt längre än hela 4-åringen. Han är nöjd iaf. Och han ska åka med stavarna - trots att han får hålla armarna över huvudet för att kunna hålla i "- det blåa högst upp, mamma! "
Första dagen i skidbacken raderas ur protokollet, det var kort sagt en mycket dålig dag. Undertecknad var arg och övervägde dubbelsidig amputation av fötterna. Resultatet av den kombinationen blev en flersiffrig slutsumma men nu har både undertecknad och Karln varsin komplett och fullständig slalomutrustning, inklusive formgjutna sulor i pjäxorna - amputation ska aldrig mer behöva övervägas.
Andra dagen gick betydligt bättre, ingen hade ont i fötterna. Ingen var arg. 4-åringen var fastspänd i sele och kunde därmed åka "själv" och Rallykillen var med. Nya skidor i en nypistad backe - det är grejer det.
Under helgen var det paus i slalomandet, men Karln han skidrade i alla fall. På en uppsättning vita blixten trängdes tre styckna fullvuxna karlar varav den som var längst bak var vänd baklänges. Tillsammans med ytterligare tre styckna fullvuxna karlar placerade på en annan uppsättning vita blixten hasade de omkring på Fixarns gård. De tävlade. Det är fortfarande oklart vem som vann och varför aktiviteten aldrig dokumenterades.
Tillsist har 4-åringen blivit utrustad med ländskidor med betoning på längd. De är långa och betydligt längre än hela 4-åringen. Han är nöjd iaf. Och han ska åka med stavarna - trots att han får hålla armarna över huvudet för att kunna hålla i "- det blåa högst upp, mamma! "
Kommentarer
Trackback
