Gräsligt!
Undertecknad har haft premiärturen med husets gräsklippare. Det hela förflöt väl och inga svårheter uppstod. Dock slog det undertecknad att hon är bra mycket lyckligare över att ha en gräsmatta att klippa än att sitta instängd i en lägenhet på våning åttaochenhalv i en betongklump. (Kan någon vara vänlig och påminna undertecknad om detta någon gång i slutet av sommaren?! ) Dock är inte plätten på andra sidan staketet klippt.
På andra sidan staketet finns det berömda gräset (nåja, på andra sidan undertecknads snea, flagnande staket finns det inte mycket annat än maskrosor), det gräset som är grönare. I alla fall får folk för sig det ibland. När folk får för sig att det finns ett mycket grönare gräs så brukar de också få för sig att de ska hoppa över staketet. Det kan resultera i allehanda konstiga manövrar - till exempel så kan folk få för sig att de ska byta jobb. Att de ska börja renovera. Att de ska fortsätta renovera. Att de ska gräva 15 gropar i den befintliga gräsmattan. Att de ska plantera växter i alla olika valörer. Att de ska medverka på så många nya aktiviteter som det bara går. Att de ska ställa upp som representanter, konfrencierer och suppleanter. I vissa fall får de för sig att de ska göra allt detta på en och samma gång. Det är inte grönt, det är gräsligt och faktiskt ganska galet!
Nå, mot det galna hjälper bara terapi. Terapi är bland annat att klippa de gräsligt gröna maskrosorna - det krävs ytterst lite hjärnverksamhet för det.
ELLER att bjuda tjocka tvära tanter på fika. DET är bra terapi (för båda) ;-))
Det är nästan så att det låter som att det kan behövas lite terapi för att bli av med all den där energin;).
