kloksmart

Ibland undrar undertecknad hur hon tänkte nu. Eller nyss. Eller i alla fall tidigare. Ungefär ganska precis i samma veva som hon sökte jobb på en ny inrättning, hur tänkte hon då?  Exakt vad var det hon hade för problem med jobbet som hon hade? Som hon kunde i sömnen? Utvecklas och gå vidare. Nya utmaningar. Lära sig något nytt. Hopp om bättre ledarskap. Ja, ni hör ju. HUR tänkte undertecknad?
I fredags kom undertecknad hem, gjorde en pytteliten insats (skrev en inhandlingslista som hon mailade åt Karln) sen lade hon sig medvetslös på soffan. Fullkomligt mentalt slutkörd.
Undertecknad får minsann lära sig nya saker, flera stycken, varje dag.  Med nya saker följer nya problem och  undertecknad ställs inför en utmaning. Också. (och ni undrar varför hon inte kan prata i sammanhängande meningar, kör in på fel gata när hon ska hem osv). Utvecklas det gör hon säkert, omedvetet. Medveten är hon om hur invecklade saker och ting är (speciellt medicinpatienter - alla som jobbar med medicinpatienter ska ha en eloge).  Hon är också mycket medveten om att ju mer hon lär sig desto mindre kan hon. Smärtsamt medveten. Snacka prestationsångest. 
Hon kan ju alltid ge upp - men det är ju den enkla vägen ut och undertecknad gillar tydligen inte den enkla vägen.
Dessutom så är det ju faktiskt riktigt roligt. Också.