kloksmart

Lördagen spenderades i Stora skuggan på Sonisphere festivalen. Efter förfesten, som för övrigt var riktigt rolig, färdades hela sällskapet ut mot universitetet. Att sällskapet hade svårt att enas om färdvägen och därmed åkte "tuben" fram och tillbaka ett par vändor är en annan historia - huvudsaken är att de kom fram. Halva sällskapet försvann dock spårlöst så fort de klev utanför tunnelbanan. Och utanför tunnelbanan regnade det, ni vet, som vanligt - så där bara regn. Med andra ord regnponcho på och problemet var löst. 


Förfesten. Det är något oklart varför bildkvalitén är så dålig. Men det är 
då inte pga undertecknad! Men alla har Maiden tröjor. Tur att Herr Kontant

Karln och Björnen på bussen. Notera vilka rena skor de har!

Nästan framme var det någon som föreslog att sällskapet skulle gena över gräsmattan men fick till svar att fötterna då skulle bli så blöta. Klev innanför grindarna på området och insåg snabbt att lite fuktiga skor pga en gräsmattepromenad hade varit en bagatell jämfört med det underlag sällskapet nu stod på. Eller på, snarare i. Lera. Massor utav blöt, geggig lera. Jahapp. Fortfarande regn. 



Björnen hade nya Converse, de är numer väl invigda!

När öltältet var identifierat och alla fått sig en välbehövlig styrketår regnade det inte något mer. Nej, vid det laget öste det ner! Nå, det fanns två alternativ, börja grina och gå hem eller sjunga i regnet. Sällskapet valde alternativ två och sjöng den välbekanta "Have you ever seen the rain?" så högt det bara gick samtidigt som de stod nära varandra i hopp om att minska vattenskadorna och få någon form av värme. Nå, två öl var senare begav de sig mot "lilla" scen. Dags för Mötley Crüe. Efter ett tag slutade det regna, folkmassorna värmde och regnponchosarna åkte av. Konserten var grym! Crüe rockade! Helt fantastiskt! 


-Crüe!-Crüe!-Crüe!-Crüe!

-Helt stört mycket folk! 


På väg mot stora scen och Maiden! Sa någon att det regnat?

Bruce i Iron Maiden sa att det aldrig regnar när de spelar och mycket riktigt. Det regnade inte. Hela konserten var himlen torr och sällskapet hann torka upp något så när i alla fall. Det var sjukt mycket folk och Maiden var sjukt bra!



Ni skulle ha varit där! Helt enkelt!

När sista tonen var slagen och ljusen slocknat lystes himlen upp av en gigantisk blixt. I sakta mak rörde sig alla 47000 åskådare genom leran mot utgången under ljuset av blixtar. Väl utanför grindarna vred någon högre makt på kranen och regnet öste ner. Igen. Regnponchosarna var ett nertrampat minne blott och hela sällskapet blev blöta. Genomblöta. Allt (och alla) var blött - ända in till underkläderna. Nåja, utomhusduschen hjälpte till att spola bort den värsta leran - det gäller att uppskatta de små sakerna. Sällskapet (som nu blivit komplett) hoppade i vattenpölarna och skuttade glatt mot tunnelbanan.

Efter en lång dag trillade alla in genom porten, grabbarna började klä av sig de blöta kläderna redan i trapphuset (undertecknad ber om ursäkt å deras vägnar) och en helt galet rolig dag började vara till ända. När alla duschat både varmt och länge somnade hela sällskapet som små grisar. 

Nu är det söndag. Festligheterna är över. I Morris och Herr Kontants fina lägenhet hänger det fuktiga Maidentröjor både här och där.  Alla är hemma. Alla är matta. Alla är lyckliga. Alla kommer minnas musiken, lerbadandet och spöregnet med glädje!  

Rock off!