kloksmart

Undertecknad njöt från sekund ett, hela första akten var underbar trots den fulla gubben framför henne, som hade något yviga armrörelser, och trots sorlet från en av logerna på läktarna som stundtals störde. Sista låten i första akten avbröts dock av brandlarmet. Ljuset tändes, Jessica Andersson som precis börjat sjunga "The show must go on" såg förvånad ut, en inspelad röst meddelade att det var brand i byggnaden och uppmanade till utrymning - men publiken satt snällt kvar. Ingen hade särskilt bråttom ut. 
Nå, ingen fara på taket - the show could go on.

Undertecknad som från början var lite smygkär i Peter blev ännu mer kär i honom när han gjorde "Too much love will kill you" som är skriven av Brian May. Undertecknad hade måshud exakt hela låten. Snacka om välutförd powerballad. Mer än så krävs inte för att smälta undertecknads hjärta totalt.

Mot slutet fattade publiken att de faktiskt var tvungna att ställa sig upp och till sist så stod faktiskt större delen av publiken framme vid scen inklusive undertecknad. Peter uttryckte det så här: Vilken rockkonsert det här blev!

Undertecknad hade ett leende på läpparna när hon for hem den kvällen. Och ett blodigt ringfinger - det hade hon applåderat sönder. Inlevelse kallas det.