Zleeping beauty?!
Det här nattjobbandet (ja, vilket påhitt...) gör att undertecknad känner sig socialt isolerad. Hon är nu inne på sin tredje och sista natt för den här gången (tack och lov) och känner sig fullkomligt avskärmad från allt vad vänner och bekanta heter. Familjen - de har hon väl ändå hunnit skymta någon enstaka timme de senaste dygnen men inte tillräckligt för att tillgodose hennes stora behov av socialt umgänge. Och familjen har gjort så mycket trevligt hela helgen och vad har undertecknad gjort? Legat i en säng och snurrat, försökt tvinga sig själv till några timmar sammanhängande sömn. Föga lyckat. Undertecknad som brukar kunna somna sittande, stående, ja praktiskt taget balanserande på ett ben har inte kunnat sova. Icket. Nej. Niet. Nada. Undertecknad är lur på att den där Murphy har ett finger med i spelet.
Nå, nu är det dryga 6 timmar tills undertecknads pass är slut. Då ska det socialiseras! Punkt och slut!
Hon ska bara (försöka) sova några timmar först...
