kloksmart

I morse när undertecknad klev upp var det -2.5°, gräsmattan var vit av frost. Efter att ha konstaterat detta vred hon på golvvärmen, tog hon på sig tofflorna och la sig tillrätta under en filt i soffan. När Karln klev upp gjorde han en brasa i kaminen.

Efter en långsam söndagsmorgon har familjen faktiskt lyckats åstadkomma ett och annat i rosa-huset. Trädgården kan nog betraktas som redo för snö.

Det är en befrielse att kunna gå en liten promenad/bädda rent en säng/dra en dammsugare eller annan valfri aktivitet utan att vilja amputera kroppen från axlarna och neråt. Det må gå lite långsamt, men det går! Visst känner undertecknad fortfarande av att "den" ligger långt ner och trycker på alla möjliga och omöjliga ställen och "den" växer vilket gör att undertecknads tjock-som-en-gris-känsla inte direkt blir mindre, MEN hon har inte ont på samma sätt. Hon är bara...otymplig. Och långsam. Charmigt -ja visst....! 

Vinterdäcken är på plats. Spjälsängen är framplockad. Dammråttorna är utrotade. The-never-endning-tvätthög har fått sig inte bara en utan två omgångar, kaffet är urdrucket. Nu väntar undertecknad på de ambulerande kockarna som kvällen till ära ska bjuda på palt. Som hon har längtat!