Kallops? Kollaps?
Undertecknad är lite bekymrad. Bekymrad över sig själv. I alla fall bekymrad över hjärnkontoret, kroppen verkar det inte vara något större fel på - än (bör kanske tilläggas). Alla vet ju vid det här laget att undertecknad är mer eller mindre dement, det är ju konstaterat gånger flera. Men nu är undertecknad rädd för att hon inte längre bara är dement, hon har nog drabbats av en fullkomlig hjärnkollaps. Denna kollaps kommer att leda till att undertecknad tappar förståndet, som om det inte var nog illa att hon redan har slarvat bort minnet.
Den senaste veckan har inte undertecknad haft många rätt. Hon har glömt, kommit ihåg fel, varit på väg till fel ställe, glömt att hon glömt, bokat in fel aktivitet på fel tid och så vidare i all oändlighet. Bekymrande.
På något mycket märkligt sätt har det mesta ändå löst sig, tack vare alla högre makter och alla som har underlättat undertecknads något förvirrade tillvaro. Den största stjärnan i himlen ska dock Mamma-Mu (& Långa Farbrorn) ha. Hon räddade undertecknads skinn förra torsdagen när undertecknad lyckats med en riktig kombo-delux: Hon hade bokat in fel aktivitet på fel tid, kommit ihåg fel, var på väg till fel ställe och hade alldeles garanterat glömt att hon glömt.
Undertecknad ber härmed alla inblandade och drabbade om ursäkt på sitt allra ödmjukaste vis! Förhoppningsvis är denna hjärnkollaps tillfällig och undertecknad kommer kunna återgå till sin sedvanliga demens.
Jag hade något liknande problem i början av hösten, jag blev så förtvivlad att jag satte mig ner och grät, jag fattade ingenting för jag som brukar ha så bra minne och koll på allt fixade ingenting.
Det kanske blir så när man har för mycket med allt och bara kör på som ett ånglok, till slut tar väl kapaciteten slut.
Jag köpte en ny telefon med almanacka i, för att lösa det allra akutaste (dvs jag kan nu plita ner alla kom ihåg så fort jag hör dem, inget mer "jag gör det strax"). Sen sket jag fullständigt i vad städ och planerade aktiviteter hette, satte mig på rumpan hem och gjorde ingenting mer än det absolut nödvändigaste, har inte lagat en middag i det här huset sen två månader tror jag, haha! (ja, sambon ska väl vara bra till nånting?)
Kan du inte sålla bort något av alla måsten på något sätt? Kan inte Henke ta lite fler nattningar en vecka (jag brukar uppfatta dem som totalt energidödande), åk iväg någon dag under helgen själv och bara sitt i någon annans soffa?
Ja, jag vet inte, men jag tror du måste försöka klämma in en paus på något sätt, och även micropauser kan ju hjälpa. Och jag hittar gärna på något, bio- eller filmkvällar (där det är helt lagligt att smygsova till filmen ;-) ).
Jag får nog ändra min julklapp till en GPS och en handdator. Eller kanske hellre en lång skön semester! Ta hand om dig!!! Puss!
tyvärr är det så med oss förtida tanter....vi kan drabbas av förtida demens...men oroa dig inte, det går över lika snabbt som det kom! Hoppas ni har det bra i rosa huset!
Jag ansluter mig till klubben av dementa tanter.....KAOS i skallen.
