kloksmart

"Frustration är en psykologisk term som avser den besvikelse som någon känner när vägen till ett eftersträvat mål hindras.

Ordet frustration används i samband med att man strävar efter ett mål för att få behovstillfredställelse och hindras i detta. När resultatet uteblir känner vi irritation, missmod, ilska och liknande, det som med ett gemensamt namn kallas frustration."

Nej, undertecknad kunde inte på något vis ha sagt det bättre själv. Precis den känslan av irritation/missmod och faktiskt en släng ilska rumsterar just nu om inuti undertecknad. Hela hennes inre skriker, vrålar och stampar likt en treåring som inte får som den vill. Undertecknads yttre kämpar för att hålla masken och försöker lista ut på vilket sätt hon ska omvandla sin frustrerade energi till postitiv, glad och snäll energi.

Och det är inte så lätt som det låter! 

Undertecknad börjar tro att Kosmos är i farten nu igen, med en enda punkt på dagordningen - att lära undertecknad den ädla konsten att vara tålmodig.

Undertecknad tycker att hon övat nog länge redan, men Kosmos är uppenbarligen av en heeelt annan åsikt.

Undertecknad är inte bra på att vänta. Inte på en fläck. Det gör fysiskt ont i henne när hon tvingas till den hemska (o)aktiviteten.

Hon vill helst att saker och ting ska ske nyss-och-helst-igår. Att vänta är ingenting annat än ett...evigt väntande.

Men för all del, hon kan öva en liten stund till. Hon antar att hon inte har något bättre för sig...

Undertecknad tror att hon ordat om detta flertalet gånger redan men det kan upprepas: Ensamstående gör ett enastående arbete!

Undertecknad har varit ensam med tre barn (och en förkylning) sedan tidig onsdag morgon. Det kräver sin insats. Speciellt när barnen består av ett stycke uppfinningsrik 7-åring, ett stycke yrslig 4-åring samt ett stycke sällskapssjuk 5-månaders bebis.

Banala saker som toalettbesök bör ta max 15 sekunder, eller ännu hellre, uteslutas helt för att undvika katastrofer och missöden.

Igår kom undertecknad in på toaletten och möttes av 7-åringen, uppflugen på handfats-bänken, i full färd med att leka vattenkrig. Med sig själv. Mot spegeln. Hela spegeln (och spegeln är stor) dröp av vatten...

4-åringen är ömsom på fönsterbrädorna, ömsom i köksskåpen, ömsom hoppandes i soffan, ömsom kutandes runt runt runt runt i huset till tonerna av sina egna högljudda tjut. Hyss skapas hela tiden på samtliga platser, oavbrutet!

Förkylningen har bosatt sig i undertecknads bihålor. Världens högsta berg finns i undertecknads tvättstuga och består av smutsiga plagg. I övrigt är det söndag igen.

Sisådär ja! Då har Mormor fått sig ett nytt hem!

Ett riktigt fint hem om undertecknad får säga det själv! Ett hem med allt det Mormor ville ha. Rum, två stycken till antalet. En diskmaskin. Köksskåp. Bilplats. Samt med de fördelar undertecknad tycker att Mormor behöver; gott om garderober (lika med bra förvaring), ljust och trevligt, hiss och centralt beläget.

Mormor. Hon hade inte ens tänkt gå och titta på lägenheten. Hon trodde nämligen att det var än si och än så. Undertecknad ville inte lyssna på det örat utan bokade tid för visning.

Väl där hann Mormor knappt se färdigt hela lägenheten innan hon utbrast: "-Den här vill jag ha!".

Ja vad ska undertecknad säga. Den där Tornedalsgenen...

Nåväl. Mormor har fått ett hem. Ett fint sådant. Mission completed!

Eller som lilla Madame skulle ha uttryckt det: "-oiiiiiiiii!"

Lilla Madame gillar barnTV. Det rör sig, det låter och det är glada färger. Dessutom är det ganska skönt att ligga och mysa lite.

Undertecknads farfar har alltid varit av åsikten att man på söndagen ska göra just ingenting. Varken tvätta eller städa.

Idag är det söndag och undertecknad har en bestämd känsla av att hon borde helga vilodagen i både kropp och själ.

Samtidigt vore det en ypperlig söndag att avsluta förrådsrensningen (det är ju bara lite kvar nu). Och det måste ju vara klart till kommande fredag.

Å andra sidan vad vore bättre än en nybakt äppelkaka i det här trista gråa vädret?!

Och dessutom vore en långpromenad på sin plats för att på ett stiligt sätt avsluta veckans träning.

Hm.

Vid närmare eftertanke blir det nog att helga dagen.

Undertecknad har förvandlats till en 95 årig tant med svåra knäproblem. Hon kan knappt gå normalt på slät mark än mindre föra sig i trappor. Snacka om träningsvärk deluxe!

Hur har hon ådragit sig detta? Jo. Hon har varit på inskrivning inför Boot Campen som startar nästa onsdag.
I-n-s-k-r-i-v-n-i-n-g! Hon har alltså inte ens varit på första träningspasset...

Nästa torsdag kommer undertecknad alltså behöva en rullstol!

Då var det grabbarnas tur. Både Karln och sonen ligger däckade i feber. Ja, ni ska inte tro att undertecknad är förvånad, tvärtom. Hon har bara väntat.

Själv har hon svårt att avgöra om hon lider av feberkänningar eller träningsvärk. Intalar sig att det är det sistnämnda!

Trots sjukdom i huset så har undertecknad faktiskt fått lite gjort under dagen, bland annat har hon varit en vända till soptippen samt rensat ytterligare två lådor i källaren.

Sisådär ja.

Liten Madame kan räcka ut tungan!
Tada!

Solen skiner! Det är fyra stycken plusgrader! Och, håll i hattarna nu;

Alla är friska! Samtidigt!

Undertecknad vet, hon har svårt att tro det själv, det är helt otroligt!

Nu tänkte hon ta tillfället i akt, klä på samtliga och bege sig ut (då slipper hon dessutom se allt damm som solens grymma strålar så obarmhärtigt tar fram).

Med risk för att låta riktigt bitter, men undertecknad är e-v-i-g-t less på sjukdom vid det här laget.

Lilla Madame snorar och snorar, varvat med riktigt härlig slemhosta! Luvan har drabbats av feber. Igen.

Är det för mycket begärt att kunna vara utomhus i den strålande påsksolen (istället för att vara inne med sjuka barn)? Är det för mycket begärt att ha pengar och kunna handla någonstans annanstans än på Apoteket?
Är det? ÄR det?

Det känns som att det roligaste just nu är när barnen har 37,9 i temp istället för 39,7...

Åh!